Immanuel Kant – författare

Immanuel Kant var en av de första tänkarna som förkunnade människovärdets totala oberoende av ras, nationalitet eller samhällsställning. I Grundläggning av sedernas metafysik från 1785, Kants första systematiska framställning av etiken, skriver han: »Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål». Det är också i denna skrift som Kant för första gången formulerar det kategoriska imperativet: »Handla enligt den maxim som tillika kan göra sig själv till allmän lag». I den samtida etiska och moralfilosofiska diskussionen intar Grundläggning av sedernas metafysik en central ställning.

Hösten 1795 utkom i Königsberg (som i dag heter Kaliningrad och är en rysk stad) en liten skrift författad av stadens mest berömde son, filosofen Immanuel Kant (1724–1804). Skriften hette "Zum ewigen Frieden", Om den eviga freden. Den omedelbara anledningen var freden i Basel i mars samma år mellan Preussen och det revolutionära Frankrike, en strategisk uppgörelse av det slag som Kant omtalade som endast ett uppskjutande av fientligheterna, till skillnad från ett fredsslut som innebär ett slut på alla fientligheter. "Om den eviga freden" är emellertid ingen tillfällighetsskrift, utan en av Kants viktigaste politiska skrifter. Grundtanken är rättens fredsskapande funktion. Såsom rätten har skapat en ordnad samlevnad inom staterna, föreställer sig Kant möjligheten av en ny form av kosmopolitisk rätt och en federation av alla jordens folk. Förnuftet, säger Kant, ”fördömer kriget helt och hållet och framhåller freden som en omedelbar plikt”. Det finns en moralisk måttstock för mänsklighetens moraliska framåtskridande, och det är i vilken grad den lyckas övervinna fientligheterna mellan stater och etablerar en bindande global rättsordning. "Om den eviga freden" är översatt och försedd med en inledande essä om Kant och fredstankens historia av Alf W. Johansson, professor emeritus i historia.

'beauty has purport and significance only for human beings, for beings at once animal and rational'In the Critique of Judgement (1790) Kant offers a penetrating analysis of our experience of the beautiful and the sublime, discussing the objectivity of taste, aesthetic disinterestedness, the relation of art and nature, the role of imagination, genius and originality, the limits of representation and the connection between morality and the aesthetic. He also investigates the validity of our judgements concerning the apparent purposiveness of nature with respect to the highest interests of reason and enlightenment. The work profoundly influenced the artists and writers of the classical and romantic period and the philosophy of Hegel and Schelling. It has remained a central point of reference from Schopenhauer and Nietzsche through to phenomenology, hermeneutics, the Frankfurt School, analytical aesthetics and contemporary critical theory. J. C. Meredith's classic translation has been revised in accordance with standard modern renderings and provided with a bilingual glossary. This edition also includes the important 'First Introduction' that Kant originally composed for the work. ABOUT THE SERIES: For over 100 years Oxford World's Classics has made available the widest range of literature from around the globe. Each affordable volume reflects Oxford's commitment to scholarship, providing the most accurate text plus a wealth of other valuable features, including expert introductions by leading authorities, helpful notes to clarify the text, up-to-date bibliographies for further study, and much more.

Kritik av det rena förnuftet är Kants mest betydande arbete. Det utgör grunden i Kants kritiska projekt och är kanske det mest inflytelserika filosofiska verket i modern tid. Endast en mindre del av verket har tidigare varit översatt till svenska. Den nu föreliggande översättningen bygger på den andra upplaga som Kant själv gav ut 1787, men de passager i den första upplagan (utkom 1781) som ändrats har här också översatts (och placerats i noter eller i särskilda textavsnitt). Kant genomför i detta verk inte något mindre än en kopernikanska vändning i filosofin. Han placerar människan och hennes kunskapsförmågor i centrum på ett sätt som har gjort hans verk till en vattendelare i filosofins historia. Den motsättning mellan realism och idealism som här etableras har alltsedan dess varit en central filosofisk frågeställning. Kants revolutionerande synsätt, den transcendentala idealismen, bygger på en undersökning av förståndets räckvidd och gränser. För att övervinna motsättningen mellan traditionens dogmatiska rationalism och en ny tids skeptiska empirism ställer Kant frågan om betingelserna för möjlig erfarenhet: hur kan någonting överhuvudtaget vara givet som föremål för kunskap? Svaret blir att detta kräver en av erfarenheten oberoende syntes mellan sinnlighet och förstånd: tankar utan innehåll är tomma, åskådningar utan begrepp är blinda. Detta sätter visserligen en principiell gräns för vårt vetande, men förklarar samtidigt hur syntetiska omdömen a priori är möjliga inom matematik och naturvetenskap: de formulerar betingelserna för möjlig erfarenhet. I verkets senare del, den transcendentala dialektiken, öppnas ett vidare perspektiv, som pekar fram mot Kants senare kritiska verk. När förnuftet överskrider den möjliga erfarenhetens gränser invecklar det sig i olösliga motsägelser; dess idéer, som de om viljans frihet och Guds existens, kan för människan endast ha ett praktiskt bruk. Därmed förenar Kant upplysningens tilltro till förnuftet med en senare tids mer anspråkslösa anda. Vi har inte tillgång till en allvetande Guds perspektiv, samtidigt som människan ofrånkomligen sträcker sig mot det som ligger bortom horisonten

Kant behandlar här förnuftet i dess praktiska bruk, dvs. i dess bestämmande av viljan och påverkan på handlingen. I centrum står Kants berömda kategoriska imperativet: "Handla så att maximen för din vilja alltid samtidigt kan gälla som princip för en allmän lag." Grundtanken är att det moraliska värdet hos mina handlingar inte har att göra med känslor, böjelser eller nyttoöverväganden, utan beror på de maximer jag lägger till grund för dem. Endast om en maxim är universaliserbar om jag kan vilja att den upphöjs till en allmän norm är handlingen moraliskt riktig. På denna grund ger Kant också en ny behandling av de metafysiska idéer, särskilt idén om den fria viljan, som i Kritik av det rena förnuftet förblev problematiska. Medan människan som objekt oundvikligen är underställd kedjor av orsaker och verkningar måste man enligt Kant anta att människan i sig, som moraliskt handlande person, är fri att handla så som hennes förnuft bjuder. Kritik av det praktiska förnuftet (1788) är Kants andra kritiska verk. Det hör till moralfilosofins klassiska verk och har utövat stort inflytande också på förespråkare för andra etiska perspektiv. Samtidigt utgör Kants morallära, såsom mönsterbildande för all pliktetik, en ofrånkomlig utmaning för dagens utilitaristiska synsätt, liksom för alla försök att naturalisera etiken. På så sätt förblir Kant en oumbärlig röst i dagens moralfilosofiska diskussion.

"Antropologi ur ett pragmatiskt perspektiv" var den sista bok Immanuel Kant publicerade (1798). Den baserar sig på hans mångåriga och välbesökta offentliga föreläsningar i antropologi – och blev den av hans böcker som sålde mest i sin första upplaga. Enligt Kant handlar hans filosofi ytterst om den till synes enkla frågan "Vad är människan?". När han här griper sig an den ur ett "pragmatiskt perspektiv", betyder det att han tar sikte på vad människan "som fritt handlande varelse gör eller kan och bör göra av sig själv". Han vill lära sina läsare om deras förmågor och mänskliga möjligheter, hur de kan övervinna sina tillkortakommanden och närma sig sin "bestämmelse", vilket för Kant innebär att utveckla sig till världsmedborgare. Vi möter i boken en annan Kant än den stränge syste­matikern. Han visar sig från sin humoristiska och ironiska sida, citerar flitigt såväl antika som samtida författare och delar ut levnadsråd. Men vi möter också en tänkare fast i tiden, som trots sin universalism inte undkom typiska inskränktheter och fördomar."Antropologi ur ett pragmatiskt perspektiv" är översatt av Jim Jakobsson och försedd med en efterskrift av den norske filosofen och idéhistorikern Nils Gilje.

Kant, Svaret på frågan: Vad är upplysningen? Hegel, Förnuftet i historien Feuerbach, Kristendomens väsen Kierkegaard, Begreppet ångest Marx & Engels, Kommunistiska manifestet Gobineau, Människorasernas ojämlikhet Bremer, Hertha Darwin, Om arternas uppkomst Mill, Förtrycket av kvinnorna Spencer, Individen mot staten Nietzsche, Moralens härstamning Freud, Orientering i psykoanalys Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets program Mussolini, Fascismens fundamentala idéer Beauvoir, Det andra könet Fanon, Jordens fördömda Lyotard, Det postmoderna tillståndet

Kant fullbordar här det projekt han påbörjat ett decennium tidigare. Denna "tredje kritik" knyter ihop de två första på så sätt att den behandlar alla slags omdömen, alltså inte enbart kunskapsomdömen eller moraliska omdömen. Därigenom kan omdömeskraften överhuvudtaget sägas bli utpekad som det teoretiska och praktiska förnuftets gemensamma rot. Kritik av omdömeskraften, som Kant gav ut 1790, har tidigare inte varit översatt till svenska. I den svenska översättningen ingår också Kants första version av verkets inledning, som han själv inte publicerade men som senare blivit mycket omdiskuterad. I verkets första del behandlar Kant frågan om smakomdömets natur, om det sköna och det sublima, om geniet, den sköna konsten och de estetiska idéerna. I den andra delen undersöks i vad mån vi kan förstå naturen som en ändamålsenlig helhet, och vilken plats människan och hennes moraliska bestämmelse intar i förhållande till naturen. Den fråga som Kant ställer om smakomdömets autonomi, om det estetiska fältets förhållande till kunskapen och moralen, ligger till grund för begreppet estetik som det utvecklats från romantiken fram till modernismen. Kritik av omdömeskraften är förordet till konstens och estetikens modernitet, och dess fråga om huruvida estetiken kan utgöra en grund för de övriga fälten, eller om det är en sidoordnad del med sina egna självständiga principer, har aldrig upphört att alstra nya svar. Samtidigt är Kants idéer om teleologiska omdömens oumbärliga roll i förståelsen och utforskandet av den organiska naturen långtifrån ett naivt övertaget arv från traditionen, utan vilar på det kritiska tänkandets grund, och har på senare tid rönt förnyat intresse inom biologins filosofi. På så sätt tillhör Kants text och den problematik den öppnat ingalunda historien, utan i högsta grad fortfarande framtiden.

Kant's profound and challenging investigation into the nature of human reason is the central text of modern philosophyIn his landmark work Kant argues that reason is the seat of certain concepts that precede experience and make it possible, but we are not therefore entitled to draw conclusions about the natural world from these concepts. The Critique of Pure Reason brings together two opposing schools of philosophy: rationalism, which grounds all our knowledge in reason, and empiricism, which traces all our knowledge to experience. Kant's transcendental idealism indicates a third way that goes far beyond these alternatives.Translated, Edited and with an Introduction by Marcus Weigelt Based on the Translation by Max Muller

”Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.”Efter att ha avslutat "Kritik av det rena förnuftet" började Kant att ta till orda i en bredare offentlighet. Denna volym innehåller fyra småskrifter som publicerades i "Berlinische Monatsschrift" 1784–86, ett organ för den tyska upplysningsrörelsen. Den mest kända av dessa är ”Svar på frågan: Vad är upplysning?”. ”Idé till en allmän historia med världsmedborgerligt syfte” presenterar nio teser om människosläktets bestämmelse och skulle också förbli Kants viktigaste historiefilosofiska skrift. I ”Den mänskliga historiens förmodade början” skildrar han hur människan med förnuftets hjälp frigör sig från naturen och påbörjar den utveckling som har ett världsmedborgerligt tillstånd som sitt yttersta mål. ”Vad innebär det att orientera sig i täkandet?” preciserar närmare innebörden av upplysningens maxim – ”att tänka själv” – i en betraktelse över förhållandet mellan tro och vetande. Boken inleds med ett utdrag från den tyske filosofen Ernst Cassirers bok om Kant.

"Om pedagogik" är inte nedtecknad av Kant själv utan baserad på föreläsningsanteckningar. Skriften utkom 1803, ett år före Kants död. Uppfostran är för Kant uppfostran till myndighet, till en frihet som utövas med hänsyn till andras lika frihet. Målet är att lära barnet att tänka, det ska upplysas och inte drillas – och om undervisningen ska utveckla förnuftet måste den vara sokratisk. "Genom uppfostran måste människan för det första disciplineras. Att disciplinera innebär att försöka förhindra att det djuriska skadar mänskligheten, hos såväl den enskilda som den samhälleliga människan. Disciplin är alltså blott ett tämjande av vildheten. För det andra måste människan kultiveras. Kultur innefattar råd och undervisning. Den går ut på att göra människan skicklig. Skicklighet är besittning av en förmåga som räcker till för alla möjliga syften. Den anger alltså inte alls några syften, utan överlåter detta att bestämmas alltefter omständigheterna. Vissa skickligheter är av godo i alla sammanhang, till exempel att läsa och skriva; andra bara för vissa syften, till exempel musiken, för att bli omtyckt. Genom syftenas mångfald blir skickligheten på sätt och vis oändlig. För det tredje måste man se till att människan också blir klok, passar in i det mänskliga samhället, att hon blir omtyckt och får inflytande. Till detta hör en viss form av kultur som man kallar civilisering. För denna krävs belevenhet, artighet och en viss klokhet, som gör att man förmår använda alla människor för sina syften. Civiliseringen följer varje tidsålders föränderliga smak. Så var man ännu för några få årtionden sedan förtjust i ceremonier i sällskapslivet. För det fjärde måste man ge akt på moraliseringen. Människan skall inte bara vara skickad för allehanda syften, utan också få ett sådant sinnelag att hon enbart väljer idel goda syften. Goda syften är de som med nödvändighet godtas av alla, och som också samtidigt kan vara alla människors syfte." Till boken har Lars Løvlie skrivit ett förord som placerar texten i sitt historiska sammanhang och relaterar den till Kants moralfilosofi. Løvlie är professor i pedagogisk filosofi vid Universitetet i Oslo och adjungerad professor vid Örebro universitet.

[T]he present groundwork is nothing more than the identification and vindication of the supreme principle of morality.' In the Groundwork for the Metaphysics of Morals (1785), Immanuel Kant makes clear his two central intentions: first, to uncover the principle that underpins morality, and secondly to defend its applicability to human beings. The result is one of the most significant texts in the history of ethics, and a masterpiece of Enlightenment thinking. Kant argues that moral law tells us to act only in ways that others could also act, thereby treating them as ends in themselves and not merely as means. Kant contends that despite apparent threats to our freedom from science, and to ethics from our self-interest, we can nonetheless take ourselves to be free rational agents, who as such have a motivation to act on this moral law, and thus the ability to act as moral beings.One of the most studied works of moral philosophy, this new translation by Robert Stern, Joe Saunders, and Christopher Bennett illuminates this famous text for modern readers.

Prolegomena kom ut två år efter Kritik av det rena förnuftet. Kant söker här sammanfatta tankegångarna i sitt huvudverk och tillrättavisa några av de missförstånd som det gav upphov till. Boken är uppbyggd kring frågor som är implicita i Kritiken men som nu ställs explicit: Vad är förutsättningarna för att erfarenhet skall vara möjlig? Hur är matematik och naturvetenskap möjliga? Kan det finns en vetenskaplig metafysik? Den s k kritiska idealismen som Kant utarbetade ger svaret på dessa frågor. En grundläggande tanke får följande formulering i Prolegomena: "Ting är givna för oss såsom utanför oss befintliga föremål för våra sinnen, men vad de må vara i sig själva vet vi ingenting om, utan vi är bara bekanta med deras framträdelser, dvs de föreställningar som de åstadkommer i oss i det att de påverkar våra sinnen". Att tro att man kan ha kunskap om "tinget i sig" är det misstag som en äldre metafysik gjorde sig skyldig till. En metafysik som gör anspråk på vetenskaplighet måste vara erfarenhetens metafysik. Det är mot bakgrund av dessa tankar som man ska förstå bokens fullständiga titel, som i original lyder: Prolegomena zu einen jeden künftigen Metaphysik, die als Wissenshaft wird auftreten können. Det blir på svenska; Inledande anmärkningar till varje framtida metafysik som skall kunna uppträda som vetenskap. Prolegomena har varit inkörsporten till Kants filosofi för generationer av filosofer.

Now in a new, affordable edition with updated notes, a superbly readable translation of Kant’s classic workThis work, one of the most important texts in the history of ethics, presents Immanuel Kant’s conception of moral self-government based on pure reason. It has been a source of controversy and an object of reinterpretation for over two centuries. This new edition of Kant’s work provides a fresh translation that is uniquely faithful to the German original and more fully annotated than any previous translation. The editor and translator, Allen Wood, has written a new introduction.

I sin text En andeskådares drömmar, i ljuset av metafysikens drömmar (1766), djupdyker Kant i metafysiken och det övernaturliga. Om detta säger han bland annat: "Från förklaringen på vad som innefattas i begreppet 'en ande', är steget ännu utomordentligt stort till antagandet att sådana naturer verkligen existerar, ja att de överhuvudtaget är möjliga." Denna förhållandevis korta essä är en tankeväckande undersökning av andevärlden i samband med en undersökning av Emanuel Swedenborgs spiritualistiska påståenden. Om denne skriver han bland annat: "Denne skriftställares stora verk består av åtta folioband fulla av vanvett." Kant nämner fall av andesyner, omtalar detta med hoppet och tron på ett liv efter döden samt detta att människan gärna vill tro på andar; att man inbillar sig se saker. Men gällande detta att faktiskt se och ha erfarenhet av andar säger han tämligen bestämt: "[att] det mänskliga förståndet har inte tillräckligt starka vingar för att det skulle kunna klyva så höga moln som dem, vilka döljer den andra världens hemligheter för våra ögon och åt de vetgiriga, som så ivrigt försöker skaffa sig kunskap om densamma." Är man intresserad av gränslandet mellan filosofi, psykologi och andlighet lär denna skrift vara av intresse. Man kan med fördel även läsa Schopenhauers essä Andeskådning (1851) som i hög grad berör samma ämnesområde, utan att vara en upprepning. Även den läsare som endast bejublar spökerier, lär finna En andeskådares drömmar intressant. Efraim Briems översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats.

Verket presenteras här i svensk nyöversättning - för första gången sedan 1796! Observationer om känslan av det sköna och sublima (1764) är ett av Kants tidigare verk, utgivet före hans mer bekanta och välkända titlar. Den är också i någon mening mer litterär än filosofisk och förmodligen hans kanske mest lättillgängliga text. Den är enkelt skriven och han uppvisar här en varmare och känslosammare sida och alls inte den av någon torr stofil. Essän är indelad i fyra huvudstycken. I det första avgränsar han sig själv och presenterar de två koncepten som han utreder; det sköna och sublima, vars olika aspekter han belyser. I det andra förklarar han hur dessa egenskaper uppvisas av män i allmänhet. I det tredje och fjärde undersöker han dem hos de två könen och i det fjärde hos olika nationer. Det är helt enkelt en studie i estetik - ett område man kanske inte omedelbart förknippar med Kant (han erbjöds dock en professur i lyrik i Berlin 1796 - något han avböjde då han ville vara kvar i Königsberg. Först år 1770, 46 år gammal, blev han professor i logik och metafysik). Kant menar att det sköna väcker glädje och det sublima en viss skräck eller stilla beundran som i sin tur indelas i tre former: det skräckinjagande, det ädla och det magnifika. Han skriver bland annat: "Natten är sublim och dagen är skön." Kant återvänder ofta till denna indelning och gör intressanta iakttagelser och jämförelser. I essäns två senare huvudstycken far han fram med uttalanden som är otidsenliga, men det var normer för den rådande tiden. Här ett utsnitt ur essän:"Man får aldrig glömma bort att man inte bör göra alltför stora anspråk på livets lycka och människans fullkomlighet, oavsett i vilken form det sker, för den som alltid förväntar sig något genomsnittligt har fördelen att resultatet sällan kommer att svika hans förhoppningar, även om oväntade fullkomligheter ibland också kommer att överraska honom."

"On Critique of Pure Reason: The text rendered by Pluhar is the work of an expert translator. . . the virtues of his text are manifold; his translation exhibits an incontrovertible mastery of both English and German. Equally important is the fact that Pluhar has given the original a very close read during the act of translating. . . . Pluhar consistently resists the tendency to translate woodenly word-for-word. . . . In point of fact, accuracy of translation stands in no direct relation to literalness; it is much more a product of meticulous textual reading and skilful writing, and in this respect Pluhar has no modern equals in English Kant translation." --James Jakob Fehr, Kant-Studien

Kant is the central figure of modern philosophy. He sought to rebuild philosophy from the ground up, and he succeeded in permanently changing its problems and methods. This revised edition of the Prolegomena, which is the best introduction to the theoretical side of his philosophy, presents his thought clearly by paying careful attention to his original language. Also included are selections from the Critique of Pure Reason, which fill out and explicate some of Kant's central arguments (including famous sections of the Schematism and Analogies), and in which Kant himself explains his special terminology. The first reviews of the Critique, to which Kant responded in the Prolegomena, are included in this revised edition. The volume is completed by a historical and philosophical introduction, explanatory notes, a chronology, and a guide to further reading.

Part of the "Everyman" series which has been re-set with wide margins for notes and easy-to-read type. Each title includes a themed introduction by leading authorities on the subject, life-and-times chronology of the author, text summaries, annotated reading lists and selected criticism and notes.

Immanuel Kant’s views on politics, peace, and history have lost none of their relevance since their publication more than two centuries ago. This volume contains a comprehensive collection of Kant’s writings on international relations theory and political philosophy, superbly translated and accompanied by stimulating essays.Pauline Kleingeld provides a lucid introduction to the main themes of the volume, and three essays by distinguished contributors follow: Jeremy Waldron on Kant’s theory of the state; Michael W. Doyle on the implications of Kant’s political theory for his theory of international relations; and Allen W. Wood on Kant’s philosophical approach to history and its current relevance.

A refreshing approach to the study of major Western philosophers. Introductory essays by noted scholars enliven each volume with insights into the human side of the great thinkers, and provide authoritative discussions of the historical background, evolution, and importance of their ideas. Highly recommended as stimulating classroom texts.

Immanuel Kant was one of the most influential philosophers in the whole of Europe, who changed Western thought with his examinations of reason and the nature of reality. In these writings he investigates human progress, civilization, morality and why, to be truly enlightened, we must all have the freedom and courage to use our own intellect. Throughout history, some books have changed the world. They have transformed the way we see ourselves - and each other. They have inspired debate, dissent, war and revolution. They have enlightened, outraged, provoked and comforted. They have enriched lives - and destroyed them. Now Penguin brings you the works of the great thinkers, pioneers, radicals and visionaries whose ideas shook civilization and helped make us who we are.

Immanuel Kant was one of the most influential philosophers in the whole of Europe, who changed Western thought with his examinations of reason and the nature of reality. In these writings he investigates human progress, civilization, morality and why, to be truly enlightened, we must all have the freedom and courage to use our own intellect. Throughout history, some books have changed the world. They have transformed the way we see ourselves - and each other. They have inspired debate, dissent, war and revolution. They have enlightened, outraged, provoked and comforted. They have enriched lives - and destroyed them. Now Penguin brings you the works of the great thinkers, pioneers, radicals and visionaries whose ideas shook civilization and helped make us who we are.

[T]he present groundwork is nothing more than the identification and vindication of the supreme principle of morality.'' In the Groundwork for the Metaphysics of Morals (1785), Immanuel Kant makes clear his two central intentions: first, to uncover the principle that underpins morality, and secondly to defend its applicability to human beings. The result is one of the most significant texts in the history of ethics, and a masterpiece of Enlightenment thinking. Kant argues that moral law tells us to act only in ways that others could also act, thereby treating them as ends in themselves and not merely as means. Kant contends that despite apparent threats to our freedom from science, and to ethics from our self-interest, we can nonetheless take ourselves to be free rational agents, who as such have a motivation to act on this moral law, and thus the ability to act as moral beings.One of the most studied works of moral philosophy, this new translation by Robert Stern, Joe Saunders, and Christopher Bennett illuminates this famous text for modern readers.

[T]he present groundwork is nothing more than the identification and vindication of the supreme principle of morality.'' In the Groundwork for the Metaphysics of Morals (1785), Immanuel Kant makes clear his two central intentions: first, to uncover the principle that underpins morality, and secondly to defend its applicability to human beings. The result is one of the most significant texts in the history of ethics, and a masterpiece of Enlightenment thinking. Kant argues that moral law tells us to act only in ways that others could also act, thereby treating them as ends in themselves and not merely as means. Kant contends that despite apparent threats to our freedom from science, and to ethics from our self-interest, we can nonetheless take ourselves to be free rational agents, who as such have a motivation to act on this moral law, and thus the ability to act as moral beings.One of the most studied works of moral philosophy, this new translation by Robert Stern, Joe Saunders, and Christopher Bennett illuminates this famous text for modern readers.