Betyg & recensioner av Anne S
Antal betyg: 13
Antal recensioner: 3
Snifters at Tottering Hall
Fniss för anglofiler
Har du läst Totterings i brittiska Country Life, eller sett några strips på Annie Tempest Instagram-konto, så har du en stunds fniss att se fram emot med "Snifters at Tottering Hall".
Den här gången är det, som titeln antyder, litet mer vin än vanligt och kanske blir det litet för mycket när det är samlat i en bok. Nåja, man behöver ju inte läsa hela på en gång. Men det är lika brittiskt som vanligt, hundarna och trädgården finns där, absurditeten ... och den varma humorn. Fast jag tycker nog att "In the Garden with the Totterings" och "Tails of Tottering Hall" är litet bättre. Samlingarna med trädgårds- och hundtema tilltalar mig ännu mer.
Alla Totterings-böcker hamnar i gästrummet när jag har läst dem. De uppskattas!
Osman, R: Bullet That Missed
Spännande men inte skrämmande
Lättsam och underhållande deckare för oss som är för lättskrämda för råa och blodiga historier. Ändå är det spännande, och upplagt för att läsaren ska gissa vem som är den skyldige/a. Jag uppskattar att detektiverna är en grupp personer och inte en enda supersmart person - även om gruppen av pensionärer som tillsammans löser brott ju egentligen är minst lika osannolik som en Hercule Poirot.
Och så är det förstås väldigt trivsamt med deckare i brittisk miljö. Sätt på vattenkokaren, brygg en kanna te, kanske finns det shortbread i skafferiet ... ta fram boken, koppla av och njut av en stunds verklighetsflykt.
Hälsningar från ondskans axelmakter : vardag och van...
Spännande om slutna länder
Jag kunde inte släppa Hälsningar från ondskans axelmakter. Det hade jag inte väntat av en bok om världens mest stängda länder! Caroline Salzinger skriver i jag-form, vilket jag egentligen inte gillar i journalistik, men hon använder sig själv på ett lysande sätt. Genom hennes rädsla, skräck, fascination, förtjusning och alla andra känslor så blir berättelserna mycket lättare att ta till sig. Dessutom för känslorna berättandet framåt. Det är de som gör att jag inte kan släppa boken utan måste veta "hur det går" - en ovanlig upplevelse i en utrikeskorres reportage, som, tycker jag, traditionellt sett är väldigt macho och ofta präglade av "vi och dom" med snudd på kolonialistisk attityd. Jag har lärt mig massor om länderna. Inte minst har jag fått bilder av miljöer och vardagsliv, vilket gör det lättare att förstå och relatera till människor som lever i länder där härskarna bygger murar mot omvärlden.
