Glöd

Under ungdomstiden var Henrik och Konrad oskiljaktiga vänner. De lärde känna varandra vid förra sekelskiftet och under tjugo år var de tvillingsjälar, trots att de egentligen inte hade någonting gemensamt. De möttes på en militärskola, Henrik var född i en välbärgad familj, Konrad i en mycket fattig, Henrik hade sin bana utstakad för sig, han skulle bli militär, medan Konrad var mycket mer intresserad av litteratur och musik. Konrad betydde mer än en bror för Henrik när han så plötsligt en dag reste sin väg utan ett ord till avsked. Henrik försöker söka upp Konrad i dennes lägenhet men där möter han av oförklarliga skäl bara sin egen älskade hustru. Från den dagen återsåg han varken henne eller Konrad utan isolerade sig på sitt slott i väntan på att Konrad skulle återkomma för att avtäcka de hemligheter han tog med sig.
Det ska dröja fyrtioett år innan de återses, men så kommer ett brev till Henrik där Konrad ber om ett möte. Deras återförening blir en exposé över minnen vars lyskraft aldrig slocknat. I Henriks hem har ingenting förändrats, där har tiden stått stilla och när Konrad stiger in slår han sig ner i den fåtölj han satt i senaste gången han var där. Men trots att de så intensivt levt i sina minnen och att Henrik nästan fått tiden att upphöra, har de många åren fått både sorgen och vreden att klinga av. Kvar finns bara kärleken till och respekten för en älskad kvinna vars minne härskar över dem båda. Under den långa middagen framträder steg för steg ett vänskapsförhållande som rymde oanade och djupa motsättningar.
Sándor Márais Glöd är en skimrande roman om två män vars öden formades i skuggan av den andre. Det är en klassisk och vittomfattande berättelse som utspelar sig i en tid vilken sedan länge är förbi men den handlar om eviga ämnen: vänskap och kärlek; passion och svek.