-
Behaglig lyssning
En fin lågmält berättad historia fint skriven och bra uppläst av Lennart Jäkhel. Påminner i stilen om hyllade Tranorna flyger söder ut!
-
Stillsam berättelse full av mänsklig värme
En oerhört fin berättelse som beskriver gemenskap och manlig vänskap med värme och humor. Och med en 100% närvaro.
-
Varm och stillsam
Jag är inte en person som läser så mycket skönlitteratur. Den här boken puttrade på som en gammal vän och har fått mig att sakta ned på ett positivt sätt.
Vänskap - viktigt att inte tappa bort.
Fin berättelse.
-
Den vanliga människan som är ovanlig idag!
Fantastiskt att höra liv beskrivas med ett lugn och utan stora sensationer. Det stora sker i det lilla. Lennart Jäkels inläsning ger ju boken en extra dimension.
-
Mästerverk!
Elin Persson har skrivit en förbluffande roman. Hon fångar en direkt. Hon har en sådan känsla för miljön, och medkänsla med de människor hon skildrar. Porträttet av Magnus sällar sig till de klassiska i svensk litteratur. Lennart Jähkels uppläsning är helt i klass med romanen. En fullträff!
-
Varm vardagsvacker läsning
En bok som fängslar med vackert berättad historia om livet och om livsöden. Rekommenderar varmt denna bok.
-
Ett liv på vischan
Fint att följa svetsaren och hans tankar och liv i ett litet samhälle i Mellansverige
-
Betyg: 4,5 av 5.
Betyg: 4,5 av 5.
.
Jag har läst en bok av författaren Elin Persson tidigare, och det var kortromanen Sommaren, och jag tyckte att den var bra.
.
Nu har jag läst hennes senaste roman, Pizzeria Roma, och den tyckte jag riktigt mycket om. Boken är mycket välskriven och berörande. En långsam och fin berättelse som gick in i hjärtat. Så jag kan varmt rekommendera boken.
.
Som vanligt så varvade jag e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, fantastiskt bra ...
Läs hela recensionen
-
Vackert, vemodigt från verkligheten.
EwGw (Maury France),
27 mars 2025
En gripande, vackert skriven berättelse om utslitna kroppar och själar. Fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel.
-
Bitterhet blandad med glädje och gnäll.
Karaktären Magnus är nog den knepigaste karaktären i en svensk bok som jag träffat på.
I början var han en hårt arbetande svetsare, boendes i en glesbygd där stamlokus var pizzerian. Men hans gnäll är bottenlöst. Han blir otrevlig, sur och uppvisar en dumhet. Det är bara Kenneth som gör honom glad. Det är en bra bok, men förbannat gnällig bitvis.