Leon Rappaports essäer präglas av viljan att förstå de djupaste drivkrafterna bakom mänskligt handlande och hans fas cination för naturvetenskap, matematik och kun skaps teori. Hans teori om determinantan människans intellektuella skaparin stinkt leder till hypotesen att de ofta destruktiva handlingsmönster som utspelas i indivi duella och kollektiva relationer mellan människor styrs av denna kreativa drift när den inte får utlopp i intellektuellt skapande.
Den intellektuella kreativiteten, fram för allt inom de exakta vetenskaperna, belönas med den i oss av den biologiska evolu tion en inbyggda förmågan till starka estetiska upplevelser som väcks av plötsliga inte sällan omstörtande intellektuella per spektivskiften, som till exem pel när New tons klas siska mekanik ersattes av Einsteins rela tivitets teorier. Många fram stå ende mate ma tiker och naturvetare har vittnat om den bety del se som denna este tis ka känslighet för skön heten hos abstrakta modeller och deras ändringar har i det vetenskapliga tän kan det. Rappaport spårar ett slags ekon av den na käns lighet i var dagslivet, t.ex. i reaktioner på förändringar i abstrakta dominansstruk turer i mel lan män sk liga relationer och abstrakta logiska strukturer i skönlittera tur, dramaturgi, hu mor och dagdrömmar. Obalansen mellan den skapan de driftens två verksamhetsdomäner intellektuell kreativitet inom de exakta vetenskaperna å ena sidan och mellanmänskliga relationer å den andra utgör enligt författaren ett hot mot mänsklighet ens fortbestånd.
Författarens kunskapteoretiska reflektioner om matematikens väsen och fysikens ut veckling kretsar kring vad han uppfattar som tre fundamentala och möjligen oöver stigliga begräns ningar för Homo sapiens kunskapssökande: Einsteins para dox: När matematiska lagar beskri ver verkligheten är de inte säkra; när de är säkra be skri ver de inte verkligheten, Wer ner Heisenbergs osäkerhetsrelation inom kvant fysiken (som rör våra möjligheter att mäta verkligheten) och Kurt Gödels oavgör bar hets teorem inom matema tik en (som begränsar våra möjligheter att modellera verkligheten; författaren har brev växlat med Gödel angående detta spörsmål). Leon Rappaports reflektioner utmynnar i frågor som troligtvis kommer att väcka meta fysiska rys ningar hos mången läsare.
Även om dessa tankar formulerats för flera årtionden sedan har de en påtaglig aktua litet i dag de knyter an till idéer som lagts fram av t.ex. Frank Wilczek (The Light ness of Being 2010; A Beutiful Question 2015), Lawrence Krauss (Ett universum ur ingenting 2012), S. Hawking & L. Mlodinov (The Grand Design 2010), Max Tegmark (Vårt matematiska universum 2014) och flera andra.
