Betyg & recensioner av Rebecka Nyman @_enbokiveckan_ (Mariefred)

Kra?kmorsdalen

Spänning i historisk miljö

En kriminalroman som utspelar sig i en historisk miljö är som upplagt för att jag ska gilla berättelsen. Det gjorde jag också. Den är lugn och jag känner att jag kan koppla bort annat när jag läser den. Karaktärerna är underhållande och några små fniss uppstår från mig lite här och var. Samtidigt gillar jag mysteriet med dessa mördade människor och miljön återspeglar ett allvar. Jag gillar hur jag kan ana vissa saker medan andra händelser ändå överraskar mig. Ibland går det något långsamt och vissa karaktärsdrag känns bitvis något överdrivna. Jag ser fram emot att läsa mer om kronolänsman Erik Forsbeck från Farilla.

Av djävulen utvald

Bra grundhistoria

Jag gillar verkligen grundhistorien och den får det att krypa i kroppen. Eva de Rons språk flyter lätt och karaktärernas olika utveckling samt deras relationer tilltalar mig även om jag bitvis skulle önska ytterligare djup. Jag hade dock önskat ytterligare genomgång av bokens uppbyggnad och helhet då det är en del upprepningar i kapitel efterföljande varandra. En konsekvens blir att berättelsen upplevs långsam. Under läsningen kommer jag på mig själv med att sakna den där hårresande känslan jag gärna får vid läsning av skräckromaner. Detta kan bero på att jag upplever att läsaren ibland får mycket förklarat för sig i handlingen, snarare än gestaltat på ett sätt som gör att jag känner det karaktärerna känner. Det är ändock en spännande debut och jag är nyfiken på vad Eva de Ron kommer att skriva framöver. Omslaget vill jag passa på att berömma då jag verkligen dras till det och det passar perfekt till boken, vackert gjort!

Deckardrottningen : en författare i motvind

Mysig bok som lockar till skratt

En mysig bok som lockar till en hel del skratt. Språket är lättsamt och karaktärerna är älskvärda. Jag hejar på samtidigt som jag suckar åt hur Erland håller på. Jag gillar att humorn på ett sätt har sin grund i det mörka. Erland ställer till det rejält för sig. Boel hänger mest med i den riktning och i de vändningar livet - eller snarare Erland - ger henne. Hon saknar vetskap om det mesta Erland håller på med och det gör det roligt att få följa dem båda och ta del av bådas perspektiv på vad som är viktigt både i livet och i den enkla vardagen.

Vänskapsväven

En bok med balans av allt

En bok med bra balans av allt. Det finns både mörker och ljus. Redan i prologen sätts förutsättningarna för den resterande läsningen. Det bidrar till en spänning samtidigt som jag som läsare får uppleva fyra olika kvinnors vänskap växa fram. De fyra kvinnorna, som alla är mammor, har olika typer av problem och jag gillar att de alla därmed upplevs vara högst mänskliga. Början på deras vänskap och dess vidare utveckling känns trovärdigt beskrivet. Ibland upplever jag det krångligt med alla namn - mammorna, männen, barnen och så vidare - och jag är relativt ofta tvungen att kolla på bokens baksida för att bekräfta vem som är vem. Berättelsen är både sorglig och överfylld av kärlek. Den visar hur livet ibland kan bli annorlunda och hur en kan få uppleva kärlek genom att vara mer öppen för sammanhang olik en själv.

Håller läsaren på tårna

Den här boken skulle lätt kunna bli tråkig, tror jag, men Louise Doughty håller läsaren på tårna genom hela. Hon avslöjar hela tiden lagom mycket så att läsaren känner ett behov av att få veta mer. Jag gillar hur Doughty på ett skickligt sätt blandar rättegång med minnen. Genom att då och då återknyta och förtydliga att hela historien berör en rättegång påminns läsaren om sammanhanget och vart vi är på väg. Doughty använder språk och uppbyggnad på ett sätt som gör att jag känner mig nära Yvonne. Hennes känslor är mina och så även hennes tankar och passion gällande berättelsens "du", den namnlöse och okände man som hon skapar en historia runt.

It could easily become boring, I think, but Louise Doughty keeps the reader engage. She constantly reveals just enough so that the reader feels the need to know more. I like how Doughty skillfully mixes trial with memories. By occasionally reconnecting and clarifying that the whole story concerns a trial, the reader is reminded of the context. Doughty uses language and structure in a way that makes me feel close to Yvonne. Her feelings are mine and so are her thoughts and passion regarding the "you" of the story, the nameless and unknown man around whom she creates a story.

Rosbergs bokhandel

Både spännande och feelgood

En underhållande bok där jag som läsare känner av den gemenskap och familjära vänskap som finns. Boken får mig att må bra samtidigt som Elin möter på en del motstånd som får mig att känna med henne. Det är många gånger jag i mitt huvud tänker nej, nej, nej då jag som läsare anar vart allt barkar. Jag känner mig otroligt engagerad genom hela berättelsen. På en del ställen blir jag arg för att på andra ställen i stället bli kittlande glad. Det är verkligen en spännande feelgoodroman med både detektivarbete och varm kärlek.

Dödsspelen i Olympia

Deckare i ny miljö

En deckare som utspelar sig i, för mig, ny miljö. Jag har en vän som har spenderat många år i reseledar-miljön vilket gör att jag har lite insyn där. Detta höjde läsarupplevelsen ytterligare och gjorde det både extra roligt och spännande att läsa denna bok! Bitvis känns handlingen i berättelsen något för enkel relaterat till att Anna Lindblom både jobbar på ett i princip dygnet-runt-jobb och nystar i för mordfallet viktiga ledtrådar. Det påverkar trovärdigheten något. Det gör dock inte så mycket enligt mig. Anna är till stor hjälp för fallet och jag gillar hennes både medvetna och omedvetna mottaganden av ledtrådar. Hon råkar få veta mycket då hon arbetar kring dem misstänkta. Anna-Maria Ekblad låter läsaren få vara med i berättelsen; jag ser inte händelserna utifrån utan jag får känslan av att befinna mig mitt i dem. Miljöskildringen fås ofta genom reseledarperspektivet, exempelvis genom det typiska historieberättandet på en guidad busstur. Detta uppskattar jag mycket. Samtidigt som jag får ta del av en spännande deckare får jag även lära mig mer om både de olympiska spelen och Kalamata.

Det gemensamma intresset

Trovärdig och aktuell

Trots att detta är den avslutande delen av en trilogi tycker jag inte att det gör något att jag inte har läst första och andra delen, som jag tyvärr har missat. Boken är spännande och jag märker att Alexander Koistinen har koll på området; allt känns mycket trovärdigt beskrivet. Ibland kan vissa saker nästan bli lite för tekniska. Jag gillar hur Koistinen låter läsaren få följa olika perspektiv som befinner sig på olika sidor i konflikten. Boken är högst aktuell idag med dess tema och berör många av dagens frågor samt problem. En intressant skönlitterär bok som genererar samhällelig reflektion.

Experimentet

En bok in rasande fart!

Boken och dess berättelse går i en rasande fart. Under läsningen sitter jag med andan i halsen. Jag gillar hur boken är uppbyggd då den är något annorlunda mot andra böcker jag har läst. Lite här och var i boken övergår textsidor till serietidningssidor. Dels tycker jag det tillför ännu mer spänning och action då bilder och text starkt sammankopplas, dels tror jag att det kan vara bra för unga som inte är vana läsare; det kan ge en både bra och enklare ingång till bokvärlden. Tröskeln blir inte lika hög och hjärnan kan kanske få en slags paus från sidor fyllda med enbart text. Jag tycker att det är ett roligt sätt att experimentera med böcker och sättet en berättelse presenteras på. Just i denna bok känns det som om experiment är en central del som binder ihop sätt att berätta på och innehåll. Och slutet, vilken otrolig cliffhanger. Längtar redan till fortsättningen!