Recension av Andie Lindskog

Trovärdig och skrämmande framtidsskildring

4 september 2019

Vi befinner oss cirka hundra år framåt i tiden, året är 2117. Mänskligheten har inte lyckats bromsa den globala uppvärmningen. Först har Grönlandsisen smält och brutits loss rakt ner i havet. Senare har även Antarktis smält, och gjort att havsnivåerna har stigit med upp till femtio meter. Stora delar av jordens yta ligger under vatten. Människan måste få hjälp med energiförsörjningen, miljöförstöringen, resursfördelningen och även produktionen. Lokala regeringar fungerar inte längre då problemen spänner över hela världen. Man har till slut insett detta och skapat en världsregering som inte består av människor, utan av artificiell intelligens. Problemen spänner över hela världen, och man anser att en mänsklig regering inte längre är kapabel att styra. Inte alla människor håller med om idén med att låta världen styras helt av artificiell intelligens, däribland huvudpersonen Yasmine. Det är hennes dagboksanteckningar vi får ta del av genom hela boken. Det är ju alltid så med framtidsvisioner, precis som med fantasy, att författaren fritt kan fabulera om den gällande verkligheten. I det här fallet känns utvecklingen dock mer än bara som en vision. Det känns som en fullt tänkbar utveckling, med tanke på hur det ser ut runt om i vår värld idag. Det är en intressant och stundvis spännande berättelse som visar en trovärdig bild av vad som kan hända med vår värld, om vi inte agerar med kraft nu.