Recension av Britt-Marie Kullin

Betyg: 5 av 5.

11 september 2019

Alla som känner mig det allra lilla minsta, vet ju att Stephen King är min absoluta favoritförfattare, och har varit det i över fyrtio år nu.

Jag älskar ju hans sätt att skriva. Och även om själva historierna i hans böcker såklart också är väldigt viktiga, så är det ändå mest "allt runtomkring" som jag tycker bäst om. Personskildringar, miljöskildringar, samhällskritik, och hans värnande om barn och "den lilla människan", det är den största behållningen av hans böcker, tycker jag.

666 sidor innehåller den här boken, och jag kan förstå att en del tycker att det är alldeles för mycket, men själv så älskar jag tjocka böcker, och speciellt då från Stephen King.

Och oavsett om hans böcker är verkliga eller övernaturliga, så tycker jag att dom är lika bra. Den här boken tillhör dom böckerna som handlingen är lite övernaturlig i, kan man väl säga.

Här är några länkar till mina recensioner av några av hans senaste böcker: Under kupolen, 22/11 1963, Doktor Sömn, Väckelse, Mr Mercedes, Den som finner, Sista vakten, Att skriva - En hantverkares memoarer, Outsidern, och Törnrosor.

Den här boken, Stephen Kings senaste bok, Institutet, är en mycket, mycket bra bok. Den är otroligt spännande, väldigt otäck, mycket gripande, och oerhört tänkvärd.

Jag rekommenderar varmt den här boken till alla Stephen King-älskare. Och så klart till alla andra läsare också. Och även ALLA hans tidigare böcker. Hoppas på att den nu drygt 70-åriga författaren får leva länge, vara frisk, och att han skriver många, många fler böcker.