Recension av Morpheus
Pettsonbok som växt i mina ögon
21 juni 2021
Som liten var "Stackars Pettson" den Pettson och Findus bok jag tyckte minst om. Den var inte lika härligt knasig som Grönsakslandet eller Pannkakstårtan, inte lika spännande som Rävjakten eller varm och mysig som Julbesök. Tempot var ganska långsamt, färgerna var dämpade men inte varma och Findus lösning på att få gubben på bra humör, att gå och fiska, är något jag själv aldrig har tyckt om.
Men min affektion för boken har förändrats nu i vuxen ålder, och den har blivit en av mina favoriter. Troligen är det jag som har mognat och kan känna igen mig i Pettson nu, då jag också har haft "Stackars Pettson" dagar. Och Findus gör helt rätt som hjälper Pettson ur sin svacka genom att få honom att ändra tankebanor och komma ut. Så nu uppskattar jag boken på ett annat vis och finner den riktigt mysig, om än på ett annat sätt än Julbesök.
Nordqvist illustrationer håller som vanligt hög klass, där Findus vilda lek i början och de vackra höstbilderna förtjänar extra beröm.
En del barn kommer nog fortfarande tycka den kan vara lite tråkigare än de andra böckerna i serien, men en viss typ av barn kommer säkert uppskatta den. Och den är bra att använda som exempel om man som förälder eller dylikt har en Stackars Pettson dag och på så vis kan förklara det för sina barn på ett sätt så att de lättare förstår, vilket också ger boken en nyttig dimension.
Och så klart är den nödvändig för ett komplett Pettson-bibliotek där hemma.
En klar favorit, som sagt.