Recension av Dystopiläsare

Dan Brown-liknande tempo men djupare bottnar

8 mars 2024

Jag tenderar att omväxlande läsa fantasy och mer verklighetsnära sci-fi-dystopier. Det som brukar få mig att dras tillbaka mot fantasy efter ett par dystopier är att dystopierna, trots vidlyftiga löften om spännande världsbygge, sällan löper linan ut. Många andas lite svensk
deckare, lite gråa, lite för upptagna av att finjustera atmosfären för att göra världen och storyn till något verkligt häpnadsväckande. När jag tröttnar på dystopiernas egenuppsatta
gränser greppar jag en fantasy. Inom kort brukar dock fantasyns klichéer och ojämna tempo dock fösa mig tillbaka till dystopierna. Denna "dystopi" av Viktor Axelsson är den första dystopiska spänningsromanen på mycket länge som utöver att hålla mig fastsurrad som en god spänningsroman, även tillgodoser min längtan efter ett extraordinärt genomtänkt världar och plot twists.

Det är tydligt redan efter halva boken att författaren för seriens story med ovanligt tydlig hand och förmodligen har hela seriens plot klar för sin inre blick. Redan under denna första bok raseras & återbyggs läsarens världsåskådning både en och två gånger.

Jag ser med stor spänning fram emot del 2.