Recension av Sandra Petojevic

Ett spännande och fartfyllt äventyr i järnåldern

20 oktober 2015

Sveriges Pompeji - Sandby borgs öde av Kim M. Kimselius en medryckande bladvändare där man får följa Theo och Ramona på en arkeologisk utgrävning på Öland av Sandby borg. När de bestämmer sig för att med hjälp av Månstenen resa i tiden för att besöka borgen vid tiden för dess undergång på 400-talet, slår den kaxiga Amanda följe med dem. Med tanke på att Amanda ser borgen som en korsning mellan ett museum och ett nöjesfält så skulle rätt dråpliga kulturkrockar ha uppstått, men hon blir mycket snart brudrövad. Amandas roliga äventyr förvandlas till någonting riktigt otäckt när hon hamnar i klorna på Gorm som är helt fascinerad av hennes eldröda hårsvall. Och under tiden är hövdingens lille son Agnar på väg att drunkna, eftersom ingen i borgen kan simma. Medan vi biter på naglarna får vi uppleva hur det är att leva i en borg under folkvandringstiden, och det är extra intressant när man är medveten om att denna borg faktiskt existerat i verkligheten.

Det är en rafflande ungdomsbok om ett forntida Sverige med en hel del historiskt riktiga fakta som levereras med en stor dos berättarglädje, ett spännande och fartfyllt äventyr i järnåldern där vänskapen spelar en oerhört stor roll. Dessutom får man ännu mer intressanta fakta i slutet av boken. Men jag undrar varför Ramona får gråta ut när Theo är skadad men inte tvärtom, det står ordagrant: "Inom sig grät Theo, utan att det syntes ett spår av hans smärta utanpå." Och eftersom denna mening står oemotsagd, ringer klichévarningsklockan för starka, tysta pojkar, men det kan också bero på att jag ännu inte har läst de tidigare böckerna i denna serie, vilket gör att jag även antar att Theo alltid vill visa sig stark och stå upp för den svage, och att han därför inte tillåter sig att gråta. Sammantaget får boken i alla fall fyra fina silverbjällror av fem.