Berättelsen om Nancy

Recension av tredje delen, Nancy:

Nancy är vuxen och framtiden ligger och väntar på henne. Pappan har just dött, och det är bara "morsan" och hon kvar i torpet. Nancy har planer på att flytta till staden och läsa vidare, men mammans ord "Tur att jag har dig" hämmar.

När mamman ett år senare bestämmer sig för att bryta upp och flytta till stan ändras livet drastiskt i alla fall. För Nancy är det en svår tid; det är tungt att vara stor men ändå vara den som flyttar efter. För mamman verkar det gå så lätt, men Nancy är nedstämd och förmår inte göra det hon drömt om. Skillnaderna mellan land och stad är stora och det är inte lätt att vänja sig vid de nya lukterna, den höga ljudnivån och den konstanta närvaron av andra människor. Nancy fortsätter att jobba på Posten, men har hela tiden en stark känsla av utanförskap, och vet att hon egentligen vill något annat.

Elsie Johansson fortsätter i samma nakna och osentimentala stil som i de två första delarna i trilogin om Tåpellefamiljen. Denna sista del lever definitivt upp till sin status som uppföljare, men jag kan inte låta bli att sakna den praktiska sidan av livet (hur man får en sill att räcka till fem personer, hur man förvandlar en flaska till syltkruka etc.) som var så närvarande i de två första delarna.
Nancy läser man med samma iver som de föregående delarna, men det är nog ändå den unga Nancy man kommer att minnas bäst.

Elsie Johansson föddes 1931 i ett arbetarhem i Vendels socken i Uppland. Hon fick möjlighet att gå i realskola i Uppsala men några fortsatta studier blev det inte. Direkt efter realexamen tog hon anställning på Postverket och blev postexpeditör. Kort därpå gifte hon sig och bildade egen familj. Författardrömmen, som hon burit på sedan barndomen, fick läggas på is. Först 1979, vid nära 50 års ålder, skedde debuten med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon.

Elsie Johansson är en mångkunnig författare som skriver i flera olika genrer för såväl barn som vuxna. Hennes uttrycksmedel är förutom poesi och prosa också den muntliga berättarkonsten.

För sina romaner om flickan Nancy och hennes uppväxt i TåPellefamiljen har hon rönt stora framgångar. Våren 2001 utkom sista delen i trilogin som inleddes med Glasfåglarna och följdes av Mosippan. Samma vår fick Elsie Johansson Torgny Segerstedts Kulturstipendium för ett "författarskap som i poesi och lyrisk prosa förenar människokännedom och empati".