Betyg & recensioner av Anna
Antal betyg: 129
Antal recensioner: 124
Skriv och bränn
1bok2katter3kopparte tycker:
Skriv och bränn av Sharon Jones är en härligt säregen bok. För det första är den inte till för att läsas, utan för att skriva i. Tankarna går osökt till en sån där Mina vänner-bok som man hade som barn, men den här är inte till för någon annan är den som skriver i den. Det är helt enkelt en bok som är till för att man ska lära känna sig själv, på djupet.
Det är information som inte ska delas, enbart behållas för sig själv. Det handlar om att gå inåt i stället för att fundera över ytan. Det är en bok som är allt som sociala medier inte är men ändå har den blivit ett globalt TikTok-fenomen.
Skriv och bränn kan liknas vid en intervju med sig själv. Man kan besvara frågorna ärligt, man kan vara kreativ med sanningen eller bara svara på skoj, det är helt upp till den som skriver. Det handlar om hur ärlig man vågar vara när ingen ser på.
Boken är en blandning av roliga nonsenssidor, tankeexperiment och distinkt formulerade frågor för att skapa självreflektion. När man fattar pennan i handen dess tryck mot pappret skapar den där speciella känslan som aldrig kan ersättas av tangenttryckningar skapas en möjlighet att lära sig nya saker om sig själv, och att göra sig av med en del negativa tankar.
Sharon Jones fick idén till den här boken efter ett samtal med sin dotter om vad som är viktigt i livet. Det resulterade i en möjlighet för alla som vill, orkar och vågar att fundera över vem man har varit, vem man är just nu och vem man vill bli. Själv funderar jag på en och annan i min närhet som har stor chans att få en sån här bok i julklapp.
Binas historia
1bok2katter3kopparte tycker:
Bina är inte bara den sammanhållande länken mellan de tre berättelserna i Binas historia. Det är också de som möjliggör eller tvingar fram den nödvändiga förändringen eller omställningen i samtliga av huvudkaraktärernas liv. De kämpar för att hitta en balans mellan att hålla fast vid de gamla, beprövade levnadssätten och att våga något helt nytt. Under processens gång upptäcker de sanningar både om sig själv och om sin omvärld som inte är enkla att ta till sig.
För mig blir det här tre berättelser om förlust, kanske av det som värderas allra högst i livet. Ett barn, en karriär, att få ge ett livsverk i arv till nästa generation.
Jag tycker så mycket om den här boken. Jag tycker väldigt mycket om alla tre delberättelserna och jag älskar hur elegant de förs samman under tiden jag läser boken. Jag tycker om att jag får lära mig om bin och om Colony Collapse Disorder, CCD. CCD namngavs 2007 och innebär bins massförsvinnanden under några få veckor. Då hade fenomenet kommit till USA men det hade börjat i Kina redan på 1980-talet. Troligtvis finns flera, samverkande orsaker som bekämpningsmedel, ensidigt jordbruk, ett virusspridande kvalster och klimatförändringarna.
Jag tycker mycket om hur boken får mig att tänka, om behovet av att tänka om, göra annorlunda, anpassa livet efter den rådande situationen. För det finns hopp i den här boken. Här finns tanken att det som verkade obetydligt, meningslöst, rent av bortkastad möda för någon kan vara räddningen för någon annan, någon annanstans, i en annan tid.
Obehaget om kvällarna
1bok2katter3kopparte tycker:
Obehaget om kvällarna har ett språk som har en fantastisk enkelhet, direkthet och självklarhet i berättandet. Samtidigt sker detta berättande på ett så vindlande och underfundigt sätt att liknelser och beskrivningar känns glimrande nya. Associationerna är så oväntade men samtidigt så naturligt självklara.
Det är ett barns sätt att skapa ordning i en kaotisk tillvaro, att förstå det som inte kan förstås.
För att kunna förklara det oförklarliga som hänt snickrar bokens berättare Jas till ett filosofiskt tankesätt med en del katastroftänkande, en portion magiskt tänkande och en enorm skuldbörda.
Obehaget om kvällarna är en väldigt bra bok. Det är också en av de obehagligaste böckerna jag läst.
Föräldrarna kan inte möta sina barn i den sorg som drabbar familjen utan lämnar Jas och hennes syskon att hantera sin förlust på egen hand. Bristen på kommunikation, empati och respekt för individens integritet omvandlar handlingar som kan ha varit menade som hjälp till rena övergrepp.
Jas blir lämnad att känslomässigt hantera livet helt på egen hand. Det gör hon så gott hon förmår. Hon är full av inlevelseförmåga och fantasi men får inte ens en antydan om stöd eller vägledning från vuxenvärlden. Företeelser som kunde fått en enkel förklaring blir stora mysterier och tillsammans med sina syskon utforskar hon dessa med handlingar som är verkligt obehagliga och direkt skadliga. De här barnen lever i en känslomässig misär där övergrepp har blivit något vardagligt.
Flera gånger har jag lagt ifrån mig boken och pausat läsningen för att den påverkar mig så starkt. Sedan fortsätter jag, för jag önskar så mycket att jag fick läsa att någon helt enkelt kunde lägga en varm filt runt Jas, ge henne en stor kram och tala om för henne att allt kan bli bättre. Det är nog det enda tänkbara scenariot som hon aldrig föreställer sig på egen hand.
Shuggie Bain
1bok2katter3kopparte tycker:
Det här är en berättelse från Thatcher-erans Storbritannien, en bild av en utarmad tillvaro som ekar av frustration och maktlös desperation. Det är en berättelse om en familj som går sönder.
Fadern, den oemotståndlige taxichauffören, tar ut sin frustration över livet som blev med slag och sex. När han lämnar sin fru upphör han också att vara förälder.
Den äldre systern och brodern flyr också iväg. Hon så fort hon kan, han när han inte längre har något val.
Modern, Agnes, lever ett liv som har gått från att vara spännande, löftesrikt och fyllt av möjligheter, till att vara i bästa fall ett stort "jaha", men oftast en stor besvikelse. Maktlösheten i att sitta fast i ett liv där hon vantrivs försöker hon dämpa med postordershopping och alkohol. Hon försöker vara mamma, försöker hålla skenet uppe, städa, vara prydlig.
Kvar mitt i moderns kaos finns Shuggie. Den lille pojken som inte är som de andra och som därför hamnar i ett utanförskap fullt av förminskande ord och kränkande handlingar från omgivningen.
Boken berättar om oron i en tillvaro där en bidragsutbetalning inte räcker fram till näsa och om otryggheten i en tillvaro där alla är beredda att trampa på dig för att känna sig lite större eller utnyttja dig bara för att de kan.
Det här är omskakande läsning, så hjärtslitande tragiskt. Det är en tillvaro i känslomässig och materiell misär, ändå slutar aldrig Shuggie att göra sitt yttersta för att göra det bästa möjliga av situationen. Det är det som gör att Shuggie Bain går under huden på mig, att han lyckas behålla en liten gnista av hopp.
Demon Copperhead
@1bok2katter3kopparte tycker:
Barbara Kingsolvers Demon Copperhead är en pojke som redan från början fått klara sig själv. Han fick kämpa sig ut i världen när hans artonåriga mor låg avsvimmad på golvet i sin lilla husvagn mitt i opioidkrisen, omgiven av utspillda tabletter och välmenande grannar.
Demon föddes till att önska sig mer än han kunde få men fick tidigt lära sig att livet inte går att lita på. Och att när man tror att det inte kan bli värre så blir det det.
Även om såna som han ses som världens drägg så började han lika lovande som alla andra. Han sa tack och varsågod och lärde sig le så han fick ett leende tillbaks. Sen kom högstadiet och internet och lärde alla att man ska vara bättre än andra för att kunna hata på dem. Demon fick lära sig hur hans liv såg ut för andra människor.
Det är en värld där droger inte är problemet, de är räddningen. För människor hittar fler sätt att fly undan sina inre monster än det finns verser i bibeln.
Det är ett liv där man kan börja med ingenting, sluta med ingenting och ändå förlora oändligt mycket där emellan. Det är också ett liv där en vänlig själ kan rädda en medmänniska med ett vänligt leende och en ask färgpennor. Där ett slumpmässigt möte kan leda till år av trygghet och kreativitet. Men i efterhand är det de gyllene tiderna som inte går att uthärda.
Här finns en fantastiskt personlig, stoisk, närmast resignerad ton i språket. Här finns beskrivningar och liknelser som på en gång är underfundigt nya och så självklara att de skapar bilder lika tydliga som minnen.
Här finns tillräckligt mycket story för att sabba fler unga liv än ett. Och Demons story går rakt in i hjärtat och stannar där. Det är en sån där bok som jag blir kvar i även när jag inte läser. Den skakar om mig som en käftsmäll.
Det är en briljant retelling som använder ramarna till David Copperfield för att sätta in ett helt nytt konstverk i. Budskapet är detsamma men blir en kraftfull nutidskommentar som är fantastiskt smart och ofantligt sorglig. Det gör att även om det är intressant att ha läst förlagan så är det inte alls nödvändigt för att få en fantastisk läsupplevelse. För jäklar, vilken makalöst, brutalt bra bok det här är!
Arvejord
1bok2katter3kopparte tycker:
Arvejord av Maria Turtschaninoff är en berättelse om en plats och dess människor. Och så mycket mer.
Den är den där känslan när man måste orientera sig i en värld där det inte finns någon vägvisare som hjälper till och gör allt självklart. När man måste skapa sig en egen plats på den som var mammas. Precis som hon gjorde en gång, på samma plats som de som kom och gick före henne också gjorde.
Det är glasklart, knivskarpt och går rakt in i både hjärtat och själen. Allt onödigt är bortslipat, bara känslornas kärna är kvar. Olika personer får sina egna, unika röster för att berätta sin historia.
Språket är fullt av ålderdomliga detaljer, ord och uttryck som drar mig med genom tid och rum, ända till gårdarna, skogen och mossen. Det gör bilderna i mitt huvud så tydliga, känslorna så starka och dofterna så intensiva.
Det är en berättelse från den stora skogen där gårdarna är små och varelserna mellan dem är många. Ibland kommer det till ett möte mellan dem och människorna. Prästen säger att man ska låtsas att de inte finns, men när man har lika mycket sagor som psalmer i blodet kan man inte låta bli att tacka dem för hjälpen.
Det är en plats där släkte följa släktens gång, genom tidevarven. En finner sitt paradis, andra skriker ut sina protester. Men det är människor som inte förväntar sig mycket och som gläds åt det de får. De räknar inte med någon annan men vet vad de själva kan åstadkomma. Ibland hjälper de som bor på mossen till, bara ingen tar mer än hon behöver och bara man ger tillbaka det som krävs.
Nödåren glöms aldrig, men med tiden finns det möjlighet för några att lyfta blicken från det vardagliga slitet, mot skönhet och kreativitet, utbildning och jämlikhet. För andra innebär den där medvetenheten om fönstret som finns att titta ut igenom bara att man blir medveten om väggarna runt omkring en.
Några slits bort från jorden av sjukdom och krig, eller lockas av nya tankar som placerar människan långt från naturen även om hon befinner sig mitt i den. Ändå kommer de tillbaka. För skogen klarar sig själv, men det gör inte människorna.
Färskt vatten till blommorna
1bok2katter3kopparte tycker:
Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin har ett språk som skapar en berättelse och en huvudperson med en oemotståndlig, underfundig charm och finess. Det målar bilder av känslor som blir allmängiltiga, självklara och oerhört drabbande. Det är en berättelse om alla sorters kärlek. Den fulaste och den allra vackraste.
Varje kapitel inleds med en strof eller dikt som får mig att stanna upp en sekund. Det är så vackert och berättar en historia om minnen. Det är de enda spöken som Violette tror på.
Violette Toussant har varit banväktare, nu är hon kyrkogårdsväktare. Hon är en sån som smuttar försiktigt på livet men kan finna paradiset i en fingerborg fin port. Hon har varit krossad men eftersom hon är ointresserad av olycka bestämde hon sig för att inte låta den stanna. Nu är hon lugn, saklig, rent av krass ibland. Och eftersom det förflutna är nuets gift är hon oändligt skör. Genom att hjälpa andra att ta hand om sin sorg lär hon sig att hantera sin egen, ett myrsteg i taget. Hon har hittat en plats som lagar henne.
Där är hon omgiven av en skara människor, dödgrävare, begravningsförrättare och en präst, som är vänner mer än arbetskamrater. Med sina inneboende egenheter och svårigheter finns de alltid där för att ge en hjälpande hand när det behövs. Det är de som mest av allt jobbar med livet, för det är de som blir kvar som vänder sig till dem.
Att ta hand om sin kyrkogård är ett sätt att både hylla livet och visa de bortgångna omtanke och respekt. Om de inte fick det i livet kan de i alla fall få det i döden.
Men livet har inte alltid varit så för Violette. En gång var det fyllt av himlastormande känslor. Olika sorters kärlek och svek, sorg och förlust. Oväntade möten och sammanträffanden ger henne anledning och mod att ta reda på vad det var som verkligen hände, då när det värsta hände. Hon orkar konfrontera det hon har flytt från i åratal.
Under tiden får hon nya minnen som kanske gör att det finns ett sätt att ta med sig det finaste från då till ett sen som kan bli helt. Att lägga ett intrikat pussel med alla de lösa bitarna från förr och hitta en karta som visar vägen framåt. För bakom vintern finns sommaren.
God natt Madame
1bok2katter3kopparte tycker:
God natt Madame är en nästan sann historia om en charmig, intelligent, rapptungad och vitter dam skriven av en likaledes intelligent, rapptungad och vitter dam med en enorm charm, lätthet och elegans i sitt språk. Resultatet blev en alldeles lysande roman.
När berättelsen börjar är Anna Charlotta von Stapelmohr, Madame Schröderheim, Lotta kallad, 36 år och höggradigt gravid. Ensam, oönskad och nedstämd minns hon tillbaka på sin ungdom. Det här är berättelsen om hennes liv och hennes felsteg.
Hon var en flicka som alltid varit bortskämd och uppmuntrad i sina eskapader mer än uppfostrad av sina föräldrar. Vacker och vitter, rik och rapptungad. Anna Charlotta von Stapelmohr är allt.
Hon blir gift med Elis Schröderheim, kungens gunstling, och hamnar i Gustav III:s innersta krets. Anna Charlotta Schröderheim har inga illusioner om att hitta lyckan i äktenskapet, däremot i diktningen. Och i ett litet barn. Äktenskapet är fyllt av otrohet men också respekt och tillgivenhet.
Uppnosig och oemotståndlig är hela livet en lek fylld av hovets nöjen och verklighetsflykter. Ända tills ett av skämten slår fel, hon förargar kungen och det lustfyllda livet vid hovet får ett abrupt slut.
Sorgen visar sig, döden är ofta närvarande i form av sjukdomar, missfall och spädbarnsdöd.
Det är en ren njutning att läsa God natt Madame. Språket är perfekt avvägt, balansen mellan de nutida och de ålderdomliga uttrycken är perfekt. Det är drastiskt och dråpligt med en svärta i botten. Det har en lätthet och elegans som får vitterheten att flöda över sidorna. Burman målar upp städer, platser, rum och kök så att jag är där. Jag ser föremålen och färgerna, känner texturerna och dofterna. Beskrivningarna av klädedräkterna får mig att fnissa. Jag förflyttas till 1700-talet och jag kan inte uttrycka mig svagare än att säga att jag älskar det.
Lincoln Highway
1bok2katter3kopparte tycker:
Lincoln Highway av Amor Towles är en svepande, episk saga. Den utspelar sig i USA, rör sig fritt mellan delstaterna, fritt mellan samhällsklasserna. Här finns den mest solblekta landsbygden, de mest myllrande New Yorkgatorna och de glittrigaste nöjessalongerna.
Språket är av den där vackra, sköra sorten där känslorna finns mellan raderna och händelserna på dem. Bilderna flödar fram ur sidorna, dofterna sipprar ut och det känns som att vägdammet lägger sig runt mig. Personerna är så äkta att det känns som att jag känner dem. De är lätta att tycka om, svåra att döma trots alla sina misstag.
För de är så mycket. De är så dubbla i sin natur, så fulla av motsättningar. Det onda finns jämte det goda, det svaga intill det starka. De är vänliga, våldsamma, välmenande, lögnaktiga, självsäkra och bräckliga. De är människor i all sin storhet och obetydlighet.
Här finns Emmett som i juni 1954 kommer hem till Nebraska efter att ha avtjänat sitt straff för dråp. Själv tycker han att det är en skuld han aldrig kan betala av och många av invånarna i den lilla staden håller med honom. Han kommer hem för att ta hand om sin bror när banken tar hand om resten av arvet efter deras far. När ingenting finns kvar för dem hemma ger de sig iväg på jakt efter det de kanske har.
De får sällskap av Duchess som har växt upp på resande fot. Lärdomarna han snappat upp på vägen har gjort honom till en bondfångare som följer sina infall i samma ögonblick han får dem och gett honom en högst egensinnig känsla för rättvisa.
Woolly har en privilegierad bakgrund där allt blev serverat utom friheten han behöver. Han är för skör för att orka med att varje dag är en vardagsdag men dramat i en radioreklam är tillräckligt för att få honom att tappa andan.
Och Sally, så självklar att hon blir tagen för given utan att någonsin bli självutplånande. Så stabil att hon orkar med tyngden från andra och så stark att hon vet exakt vad hon kan förvänta sig av dem.
Vem som helst kan dyka upp, vad som helst kan hända i den här boken, och gör det också. Det är lite som att läsa ett äventyr av bröderna Cohen. Precis som Towles har de ju också inspirerats av Odyssén.
Lyckliga du som har den här läsupplevelsen framför dig!