Elena Ferrantes storslagna romanepos om fyra böcker har tagit världen med storm, och hon räknas idag som en av Italiens viktigaste författare. Namnet är en pseudonym och mest känd är hon över att ha skrivit romansviten Neapelkvartetten som handlar om väninnorna Elena och Lila som huvudpersoner.
Nu är Elena Ferrante åter aktuell med en sprillans ny roman, missa inte De vuxnas lögnaktiga liv.
Elena Ferrante är tillbaka med en ny suggestiv roman för både gamla och nya Ferrantefans. Miljön är naturligtvis Neapel, det rika Neapel högt uppe på kullarna och det fattiga nere i gränderna. Karaktärerna känns till viss del igen från tidigare romaner: här återfinns den otrogne maken, den bedragna äkta makan, den fattiga, vidskepliga och våldsamma fastern, men framför allt kretsar romanen kring Ferrantes nya hjältinna Giovanna.Den tolvåriga Giovanna får under en middag höra att hon liknar sin faster Vittoria, en kvinna hon aldrig träffat. Det visar sig att Giovannas pappa, Andrea, inte alls är den välbeställde akademiker med gedigen borgerlig bakgrund som Giovanna dittills trott, utan att han vuxit upp i Neapels fattigkvarter. Giovanna söker upp Vittoria, en hämndgirig kvinna som anser att Andrea bestulit henne på hennes del av deras gemensamma arv. Men Giovanna fascineras av fastern och blir genom kontakten med henne brutalt invigd i vuxentillvarons mörkare sidor där sanning och lögn, förljugenhet och ärlighet lever sida vid sida. Vems version är den riktiga, Vittorias eller faderns? Giovanna försöker förena de båda världarna men skillnaden mellan dem är avgrundsdjup och den bräckliga balansen hotar hela tiden att rubbas.
Leda har för en tid sedan gått igenom en skilsmässa och lever för sitt arbete som engelsklärare, när hon inte ägnar hon sig åt sina två döttrar. När dessa är stora nog att flytta hemifrån väljer de att förena sig med sin far som är bosatt i Kanada. Leda fasar för att bo själv och tror att hon ska lida av ensamhetens gissel. Tvärtemot vad hon föreställer sig, blir ensamtillvaron en befrielse och hon känner sig helt enkelt lättad över att slippa ansvaret. Leda beslutar sig för att åka på semester vid havet, till en liten badort i södra Italien för att riktigt rå om sig själv. Men efter några dagars avkoppling i lugn och ro börjar saker hända som hotar hennes jämvikt. En skrikig och påflugen familj gör entré på stranden och de gör hotfulla utfall mot de övriga badgästerna. När ett av barnen i familjen tappar sin docka på stranden utlöses en räcka händelser som överskuggar hela semestervistelsen. Leda börjar rannsaka sig själv och de val hon gjort som maka och mor, kanske inte alltid vad man förväntar sig av en mamma.
Delias mamma Amalia drunknar på hennes födelsedag För att ordna med begravnignen tvingas Delia resa tillbaka till sin barndoms kvarter i Neapel. Vad var det som hände Amalia egentligen? Vem var tillsammans med henne samma natt som hon dog?Delias efterforskningar gör att hon börjar tvivla på att hon någonsin känt sin mor. Hade modern ett annat, hemligt liv? I takt med att Delia gräver djupare i sina efterforskningar börjar Delia minnas konstiga händelser ur sin barndom som kan ha med olyckan att göra. Genom ett antal mystiska telefonsamtal från en äldre herre sporras hon att gräva vidare och rekonstruera moderns sista dagar i livet. I sin jakt på sanningen försöker Delia samtidigt försonas med sitt förflutna och lösa upp alla känslomässiga knutar och lögner som hennes barndom präglats av.
En eftermiddag i april, alldeles efter lunch, meddelade min man att han tänkte lämna mig. Med de orden inleds Dagar av ensamhet av Elena Ferrante - en av tre kortromaner i en löst sammanhållen romansvit, Cronache del mal d'amore, Tre berättelser om obesvarad kärlek - som vi nu ger ut på svenska.Den som berättar är Olga, 38 år gammal och tvåbarnsmor. Chockad och övergiven står hon kvar i ruinerna av den familj hon och maken Mario byggt upp tillsammans. Olga har i tjugoårsåldern givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen och detta är alltså tacken! Nu hamnar hon i en djup personlig kris men klarar inte av att släppa taget om Mario utan blir alltmer handlingsförlamad och fixerad vid honom och hans nya kvinna. När Mario dyker upp på sina sporadiska besök i hemmet bemöter hon honom föraktfullt och hånfullt och kastar glåpord efter honom. Förfallet tilltar när Olga varken kan betala el- eller telefonräkningarna och hon isolerar sig och barnen alltmer i lägenheten. Så småningom skymtar en väg ut ur mörkret då Olga inleder en relation till en granne i huset och plötsligt återfinner hon jämvikten och kan gå vidare i livet."Dagar av ensamhet är inte bara en av de starkaste skildringar av ett sammanbrott jag läst. Den är också en skarp genomlysning av kvinnorollen och kärnfamiljen." Expressen"Hur otroligt bra Ferrante skriver, förmodligen alltid skrivit, blir tydligt när den sjutton år gamla Dagar av ensamhet nu kommer på svenska." DN"Hon är så skicklig, Ferrante. Så precis i sina iakttagelser och så förföriskt lätt att läsa." Aftonbladet"Elena Ferrante är en mästare på att skriva in det stora i de små liven utan att släppa greppet om närheten till de detaljer och skeenden och futtiga omständigheter som utgör våra livs fundament." SvD
I Ferrante om Ferrante bjuder den kända författarpseudonymen in alla sina läsare till sin författarverkstad och låter oss få glimtar in i hennes författartillvaro mellan åren 1991 och 2016 Här får vi ta del av Ferrantes brevväxling med de italienska förläggarna, Sandro och Sandra Ferri i Rom. Vidare återfinns tiotalet intervjuer med internationell press.I några essäer utvecklar också Ferrante sin syn på litteraturen och litteraturhistorien och ger sin syn på de egna romanerna och tillkomsten av dem. Hon förklarar sitt val att inte bli en offentlig person, hon redovisar öppet sina farhågor över att låta någon filmatisera sina böcker. Framför allt talar Ferrante om sitt brinnande intresse för skrivandet och den ångest som följer på skapandet när man inte tycker att verket håller för publicering. Vidare avhandlas i texterna hennes förhållande till psykoanalysen, städer hon bott i, moderskapet, feminismen och barndomen som en outsinlig källa att ösa ur vad gäller minnen, berättelser, levnadsöden.Resultatet är ett närgånget självporträtt av en författare i full verksamhet.