Recension av Ewa Andersson

Gör inte gör så stort väsen av sig men påverkar

2 september 2017

Jag riktar mina ord till huvudpersonen.

Jag känner stor sympati för dig, du krävde så lite och fick mindre tillbaka, utom en gång i ditt liv och då fick du desto mer. Det var tur för läsaren, alltså jag. Annars hade jag inte härdat ut att se din torftiga tillvaro.

Du gav aldrig upp,( jo kanske en gång). Du stretade på, stod upp för det som du ansåg vara rätt, på det viset blev du också mer och mer ensam. Du var målinriktad när det gällde ditt största intresse litteraturen och ditt arbete. Men det räckte inte alltid att leva på det, allrahelst när du också blev motarbetad. Din värld krympte och med det dina behov, på något konstigt vis kändes det ändå som om du var nöjd, ja nästan lycklig. Du befann dig där du helst ville vara.