Recension av Marias bokhylla

Bra grundtanke och väl genomförd

25 april 2023

Bokmässan i Göteborgs andra dag gryr när pensionären Sten rastar hunden och upptäcker en livlös kropp utanför Gothia Towers. En författare har mördats och snart går en annan känd författare samma öde till mötes. Det enda de verkar ha gemensamt är att de båda skriver deckare och att de mördats på samma sätt som offret i deras debutroman. Finns det fler gemensamma nämnare, tro? Och vem är det som lämnar konstiga kommentarer hos bokbloggare. Alicia Lundberg och hennes kollegor vid enheten för grova brott inleder en utredning där de alltid verkar ligga steget efter.

Det här är en deckare som borde passa de flesta bokmalar som tycker om genren. Som bokbloggare som tycker om bokmässan i Göteborg känns det väldigt nära hemma och jag tycker att Erika Rockborn har arbetat väldigt smart som tar något så väldigt samtida och använder det i sitt skrivande. Det är spännande och hög fart redan från början. Väldigt lite transportsträckor och även om vi också får följa med Alicia i hennes privatliv och lära känna henne, tar det inte över eller stör.

Persongalleriet är lagom stort och jag tycker om att vi håller oss i ganska nära anslutning till Alicia men att vi också får möta offer och förövare. Jag tycker om Alicia som huvudperson, hon har huvudet på skaft men är samtidigt inte överdrivet dumdristig eller så. Något annat jag gillar är att de stereotypa polismännen som gärna finns i sådana här serier inte står ut här. Visserligen är det lite mycket klappar på axeln när det kommer till Alicia när hon kommer på saker, men det behöver inte vara något sexistiskt utan kan ses som uppmuntran till en ny och ung kollega att fortsätta tänka utanför boxen.

Är det svårt att räkna ut vad som händer? Njae, kanske inte men jag tycker om att få veta att jag har rätt på slutet så det gör mig inte så mycket. Det är resan dit som är häftig, tycker jag. Är det trovärdigt? Njae, kanske inte det heller. Motivet är skapligt långsökt men jag tycker ändå att det är snyggt skrivet och inga lösa trådar hänger kvar i slutändan.

Språket är bra och passar genren väl. Jag ser fram emot att plocka upp nästa del i serien, Slottsmorden. Det är en lovande start på en serie som verkar ha skrivits nästan för mig som både är författare, bokbloggare och slottsguide. Tydligen får jag se till att hålla mig i skinnet i framtiden så att ingen inspireras av den här serien.