Äkta amerikanska jeans (Inbunden)
Kundbetyg 3
Vad tycker du?
Sätt ditt betygHär börjar han tappa bollen
Tyvärr så är den här delen inte alls lika bra som förut. Detta är i princip Ondskan i Lauritzentappning. Har man läst Ondskan, har man läst den här. Det blir lite bisarrt då både Erik här och Erik i Ondskan är samma person, dvs Guillou själv och när dom sen träffas blir det riktigt förvirrat, lite som ett avsnitt av Twilight Zone.
Dock så är språket fortfarande fantastiskt och det är ett gott underhållningsvärde om än inte som de tidigare delarna. Det kan även ha att göra med att man nu kommer så pass nära att man börjar få egna referenser och minnen.
Hoppa över den här boken!
Den klart sämsta boken hittills i serien. Språket är tänkt att var naivt, men blir mest dåligt istället. Han kan så mycket bättre. Särskilt irriterande är oskicket att lägga in ett och annat slanguttryck från 50-talet och tydligen tro att det skulle räcka för att skapa tidsfärg. Så är det verkligen inte. Man måste anpassa hela meningarna och det är ju lätt pinsamt att en av landets mest erfarna författare inte gör det. Självklart skulle han klara det om han verkligen ville. Jag läser serien mest för att det är Jan Guillou och jag har varit mer än nöjd med ALLT annat han har skrivit, men också för att jag vill följa familjens öden. Där fick man tji. Vi får verkligen hoppas att han i nästa bok reder ut alla arvstvister och annat elände och framför allt breddar berättandet till hela släkten. 50-talet har andra skrivit betydlig bättre om. När han skrev om 40-talet fick man veta sådant som inte är så ofta beskrivet, som kriget i Afrika dä... Läs hela recensionen
Lättläst, men för många ord...
Boken är mest intressant som uppföljare till de tidigare. Den är lättläst men hade med fördel kunnat minskas ned i sidantalet, och ändå bli en bra beskrivning.
Förväntat mig mer.
Då jag läst hela serien, känns den här boken igenkännande då jag upplevde 50 talet,dock känns den tunn o ngt virrig.Brobyggarna slår alla böckerna i serien.
Jan G håller stilen
Han har återigen lyckats få verklighet och "dikt" att fungera ihop. En spännande svit från första början!
Historien om den stränge läraren lever kvar hos författaren!
Lite politisk.
Min man tycker att kapitlen är alldeles för l långa men tycker ändå om boken. Jag har ännu inte hunnit läsa boken.
Besvikelse !
Jag älskade att läsa de tidigare böckerna i serien "Det stora århundradet" och har rekommenderat dem till många personer.
Men ... den här sista gav ju ingenting. Jag växte upp på 50-talet och känner ju igen tidsandan, men det gör ju inte boken roligare.
Varför kunde inte Jan Guillou fått till en avrundning av den fina serien på ett annat sätt? Vart har inspirationen tagit vägen?
Taffligt och lillgammalt...
Detta var inte alls vad jag förväntat mig, det var dåligt. Tidigare böcker har varit bladvändare, bitvis, men denna var seg och opersonlig. Här skriver Guillou, drygt 70 år, om Erik som, vid 25 års ålder, i sin tur, skriver om sin barndom "som han minns dem" under åren 1953-59.
Allt känns så taffligt, visst, det är Eriks historia om tiden mellan 9-14 år, för visst är det så att om boken börjar 1953 och Erik är 9 år borde han vara 15 år 1959 då boken slutar.
Erik simmar och simmar bra, han är finurlig och gör bra affärer, fast inte helt lagliga, blir relegerad och förflyttas till privatskola för att slutföra realskola. Hans reflektioner över mammans slit som ensamstående känns som efterkonstruktion och inte en 13-14 årings tankar, allt känns lillgammalt och tillrättalagt och jag känner mig pryd som undrar om killar och tjejer, på 50-talet, verkligen pratade om att knulla redan som 12-13 åringar¿
Det var bottennapp och bl... Läs hela recensionen
Kommentar
Jag tycker mycket om den här romanserien av Guillou. I den här delen, som kanske inte är den mest fascinerande, behandlas ju 50-talet och vissa avsnitt tangerar ju den självbiografiska boken Ondskan, främst skildringen av internatsvistelsen.