Lars-Magnus Engström har under många år studerat fritidskulturer, idrotts- och motionsvanor i den svenska befolkningen. Framför allt har hans uppföljningsstudie av 2000 flickor och pojkar från tonåren till medelåldern väckt uppmärksamhet. Utifrån ett kultursociologiskt perspektiv presenterar han i denna skrift många nya och överraskande resultat från denna undersökning.
I Idrott som social markör synliggörs att valet att ägna sig åt motion eller att inte välja att göra det - liksom smaken och lusten för olika idrotts-, motions- och friluftsaktiviteter - kan igenkännas socialt och ses som tydliga uttryck för social tillhörighet och position. Idrotts- och motionsutövning är en del av en livsstil och tydligt relaterad till ålder, klass och kön.