Betyg & recensioner av Storläsar'n (Umeå)
Antal betyg: 263
Antal recensioner: 136
Mystik på svenska teatrar : nutida skrock och spökup...
En snygg bok med viss atmosfär
Skrämmande är det väl inte direkt utan mera lite myspyskusligt, och man bör nog vara intresserad av det allmänkulturella för att inte bli uttråkad. Men det är snyggt förpackat.
Hunting Prince Dracula
Ett skruvat fall framåt - i gotikstil!
Gillade inte den första delen i serien och förväntade mig inte mycket här heller, men surprise, surprise! Den var inte så illa alls. Som ett besök på Hogwarts möter Bram Stoker, Mordet på Orientexpressen och det labyrintiska jagandet i Rosens namn.
Inte för att boken är perfekt. Långt därifrån. Författarinnan är ofta waaay out there, både när det gäller intrigen och romantiken. Men det gotiska stämningen är helt rätt och huvudpersonerna börjar finna sin form. Kanske kommer jag rent av att sakna dem. An itsy, bitsy, tiny bit.
Lockwood & Co: The Empty Grave
En fantastisk serie för små och fullvuxna barn!
Sjutton gastar på död mans kista? Jodå. OCH en massa humor. OCH den varma gosiga känslan man får av djup och pålitlig vänskap.
Det är dock inte seriens vassaste bok. Dödliga fiender är inte lika speciella som de odödliga, och den gamla hederliga sortens spökerier är trots allt mer "trovärdiga" och atmosfärrika än den sortens vilda och tämeligen bisarra övernaturligheter som är förhärskande här.
Men kanske är det a blessing in disguise, som tysken säger. Att serien slutar på en inte helt ren och välklingande ton (upplösningen är närmast sötsliskigt lycklig och tillrättalagd!) gör det lättare att säga adjö till hela det härliga gänget. Det kunde ha varit verkligt tårfyllt annars, för karaktärerna var så lätta att förälska sig i, till och med det odrägliga huvudet i glasbruken, och deras värld så otroligt spännande. En skapelse som den här träffar man inte på särskilt ofta och som helhet är den definitivt en femstjärnig och varmt rekommenderad produkt! Läs alla fem delarna och låt dig svepas med, underhållas och önska att du vore där! Nå... På behörigt säkerhetsavstånd förvisso, men ändå...
Clementine Churchill
Bakom varje stor man står - en kvinna i skuggan?
Churchill är ju trots allt den kände kolossen och hur man än vänder och vrider på det är hustrun i det här fallet "bara" en sidekick. Visst, hon var speciell hon med och kokade inte bara kaffe, men ändå... I längden är det lite svårt att intressera sig för henne. Det är dock inte illa skrivet och visst är det en utmärkt historielektion.
Graveyard of the Hesperides
Många horor - lite humor
Ett föga engagerande mordmysterium, total brist på tidsatmosfär och en hel massa handhållande... Vad kan jag säga..?
Jag sökte en Flavia Albia-bok och fann utslätad, långtråkig chick lit. Jag är besviken.
Änglar och demoner
Riktigt örongodis faktiskt!
Det här är Dan Browns bästa bok; spänningsmässigt, kulturhistoriskt och till sist, när upplösningen kommer, är det till och med roligt (kanske utan att författaren tänkt sig det så) för att det hela är så härligt otroligt. Och med Johan Rabaeus som uppläsare blir det klart njutbart. Han är en av de få i den här branschen som tillåter sig att slappna av (de flesta andra behandlar sitt uppdrag som något mycket, mycket ALLVARLIGT) och han är duktig på att göra olika "röster".
Hollow Crown
Boka en tidsresa!
Vill du bli underhållen OCH informerad? Vill du känna dig både road OCH mer intelligent? Då är Dan Jones mannen för dig. Tala om att levandegöra historia!
Raiders Of The Nile
Inte vad han en gång var
Steven Saylors "Roma sub rosa"-serie är mycket, mycket bra. Romersk historia och mordgåtor i ljuv och välskriven förening. Men huvudinnehavaren blir ju äldre för varje bok, och vad göra när han blivit för gammal för nya äventyr..? Då skriver författaren prequels.
Den första, The Seven Wonders, där den unge, ännu oerfarne Gordianus turnerar mellan världens underverk, är tyvärr ingen riktig roman. Det är en novellsamling i lätt förklädnad, och den röda tråden är tunn. Och den andra, dvs den här boken...
Den romerska historien kan du glömma. Storyn är blaskig. Vilda krumbukter bland banditer duger bara inte. Det bett och den tyngd Saylor haft tycks ha gått förlorad. Kanske har han skrivit för många böcker eller kanske bör han trots allt hålla sig till den italiska halvön. Den här egyptiska röran duger i alla fall inte. Betyget blir underkänt med marginal!
Ides of April
Sin far upp i dagen!
I min bokhylla står 20 älskade volymer om den antike, romerske privatdetektiven Marcus Didius Falco. Lite orolig blev jag väl därför när upptäckte att han pensionerats, och att det nu var dags för adoptivdottern Albia att överta både hjälterollen och det skabbiga kontoret sex trappor upp på Fountain Court.
Men när jag börjar läsa andas jag ut...
Generationsskiftet går som smort. Här finns samma hårdkokta kvickhet som förr, samma urinstinkande gränder och marmorbestyckade lyxvillor, samma mustiga blandning av karaktärer (de opålitliga skitstövlarna såväl som de oväntat, nästa motvilligt sympatiska), samma doft av romantik och åsneskit, samma hejdlösa humor och sorgesamma realism. Och när den spännande upplösningen kommer kan jag inte lägga boken ifrån mig. Middagen blir en timme sen. Jag skulle kunna läsa 19 till.
En sån tur att del nummer två, "Enemies at Home", redan väntar på mig i en orangefärgad papplåda där borta på OK. Alla ni andra inbitna Bokus-missbrukare vet vad jag talar om. Lilla julafton!