makalös
Jag har svårt att hitta ett ord som beskriver och gör känslan efter att ha läst den här boken rättvis, för den liknar inget jag tidigare läst. Att få kliva in i en annan värld på det sätt som beskrivs här var för mig ... ja makalöst. I dess allra mest positiva bemärkelse. Jag kände mig förändrad av upplevelsen. Att ha fått vara pojke för en liten stund.
Var är de schysta killarna?
Tre helt vanlig flickor i åttonde klass, 14-år och på gränsen till unga kvinnor med allt vad kroppslig utveckling innebär. På skolan är de osynliga utom för killarna som hånar dem, tar på dem och visslar efter dem. Inom flickorna växer föraktet för killarna men även för deras egen svaghet.
Bella har ett växthus dit de går och kan vara sig själva. Momo föreslår maskerad och där bakom maskerna kan de agera ut och ha roligt. I växthuset växer en ovanlig växt och en kväll knyter de en pakt och dricker nektar från denna växt och sedan är inget sig likt. De förvandlas till pojkar.
Som pojkar blir de sedda av andra pojkar utan förakt i blicken, som pojkar är de starka. De röker, dricker öl och de provar knark och gör inbrott.
Det jag inte förstår är varför skall man dras till de värsta killarna om man nu skulle bli kille, varför blir man då inte en schyst kille som helt saknas i denna bok?
Beskrivningarna av flickornas frus... Läs hela recensionen
Fördomsfullt
Jag gillar verkligen idén. Den ger alla förutsättningar att kritisera de könsroller som finns i samhället, på ett otroligt snyggt sätt. Jag gillar hur författaren fångar gränslandet mellan barn och vuxen, och hur viktigt det blir att hitta sig själv. Det finns därför mycket igenkänning i boken, samtidigt som den bidrar med något nytt som känns både originellt och spännande. Det finns också ett magiskt skimmer över boken, som blir en härlig blandning av övernaturliga inslag och naturens egen kraft.
Författaren utvecklar dock inte sin idé så mycket som hon skulle kunna. Pojkarna målas upp alldeles för stereotypa med både kriminalitet, våld och sex som sina främsta kännetecken. Det ger inte en rättvis bild av varken tjejer eller killar, och här tycker jag författaren "skjuter sig i foten". Hon hade guldläge att spräcka hål på den här sortens stereotyper, men istället spär hon på och där tappar boken också sin magi för mig.
En vacker historia
Å ena sidan så tycke jag att den var otroligt fint skriven, men å andra sidan så var det vissa element av berättelsen som jag inte tyckte om som kändes nästan lite överdrivna och forcerade.
Det som jag verkligen tyckte om var sättet som Schiefauer skriver på. De är många metaforer och liknelser och stundom känns det som ren poesi; atmosfären hon skapar är en balansgång mellan det hårda livet som flicka och det euforiska livet som pojke. Men ibland gick jag vilse i hennes språk och det kändes som att hon spenderat mer tid på det än att forma sina karaktärer. Jag fick aldrig lära känna Kim ordentligt nog att förstå hennes beslut och kunde därför inte riktigt sympatisera med henne.
Pojkarna är en vacker historia som sakta byggs upp mot ett mäktigt crescendo som sedan verkligen exploderar, men tyvärr så tycker jag inte att Schiefauer lyckades plocka upp alla bitar på ett tillräckligt tillfredsställande sätt.
Destruktiv besatthet
Jag är innerligt glad att jag valde att läsa boken själv först så att jag inte gav den till min fjortonåriga dotter, då jag finner innehållet oerhört kränkande och destruktivt i sin framtoning. Språkligt och stilistiskt finns föga att anmärka på, men innehållsmässigt är boken så grotesk och verklighetsfrånvänd med sina schabloner av killar som vulgära, hatande, våldsbejakande, kriminella könsdrivna varelser medan tjejerna framställs som intetsägande våp som vill förvandla sig till killar. Och när bokens kvinnliga huvudpersoner så med örtmedicinsk växtmagi genomgår denna förvandling så anammar de också författarinnans snedvridna bild av manligheten och dess normer, vilka de gör till sina. Måhända är det likhetsfeminismens frukter som skördas, men jag har aldrig tidigare sett föraktet så brännande och förgörande att det tillintetgör båda könen så brutalt som mellan pärmarna i denna bok. Varför den tilldelats Augustpriset är för mig hel... Läs hela recensionen