Böcker av författaren Guillaume Musso till kampanjpris

Han är Frankrikes bäst säljande författare. Inte bara året som gick utan de senaste tolv åren. Hans namn har blivit ett begrepp: ”Musso-stilen”. Själv beskriver han sina böcker som ”intima thrillers”.

Du är en sann ”storyteller”. Du har skrivit 18 böcker som fängslat miljontals läsare över hela världen. Varifrån kommer alla dina fantastiska berättelser? 

– Det är en fråga jag ställer mig ofta, men den är inte så lätt att besvara. Tillkomsten är fortfarande ett mysterium för mig. Varje ny intrig är som ett ömtåligt mirakel. Ibland kan det vara en återkommande bild i mitt huvud, ibland är det tvärtom som en plötslig gnista – ögonblickliga idéer som jag skriver ner i mina anteckningsböcker och sen utvecklar på några sidor. De vävs ihop till ett stort tyg, en historia.

I tolv år har du varit Frankrikes bäst säljande författare, men i Sverige är du fortfarande ganska okänd. Hur skulle du vilja presentera dig för de svenska läsarna? 

– Sedan jag började skriva har jag varit trogen tanken som fick mig att skriva min första roman: att skriva en bok som jag själv skulle vilja läsa. Jag har en förkärlek för thrillergenren eftersom den gör det möjligt att förena läsglädje med möjligheten att på ett originellt sätt ta upp teman som intresserar mig: dragkampen mellan slumpen och ödet, parrelationer, faderskap, uppslukande passion, frihetssträvan, den föränderliga sanningen, konstnärligt skapande…

Folk talar om ”Musso-stilen”. Vad menar de med det? 

– Jag tror att jag alltid skrivit berättelser som är en korsning av genrer. Jag har länge letat efter rätt benämning eftersom jag ofta får frågan. Det närmaste jag kommit är ”intim thriller”. Böckerna är delvis thrillers och mysterium i internationella miljöer, men det är alltid genom karaktärernas interna konflikter, deras passion och personliga kaos som upplösningen sker.

Din förra bok, Försvunnen tog med läsaren på en bergochdalbanefärd till Los Angeles, Las Vegas, och New York. I den kommande boken Flickan från Brooklyn är huvudpersonerna på Franska Rivieran och i New York, Harlem och Brooklyn. Är dina böcker alltid så internationella?

– Många av mina böcker utspelar sig i internationella miljöer. Jag älskar att mina karaktärer plötsligt får ett behov att röra sig långt bort utan att tveka. Nordamerika och i första hand New York – ”staden där allt kan hända” – har länge varit fonder för mina intriger. Delvis är det en formidabel teater att spela upp fiktion i och delvis för att berättelsen hamnar en bit ifrån mig. Det gynnar min fantasi. För några år sedan föddes en önskan att berätta en historia som skulle äga rum nära min barndomsstad, Antibes. Att skriva om solen och Medelhavets färger gladde mig så mycket att jag hittade på en ö, Beaumont Island, utanför Franska Rivieran.

Dina böcker har en stark filmisk känsla. När man läser dem så kan man verkligen se handlingen framför sig. Det är nästan som att se en film. Vilken av dina böcker skulle du helst vilja se på film? 

– När man anpassar en bok till film blir det ett annat slags verk, så jag vet inte vilken av mina romaner som skulle göra sig bäst som film. Men om jag ändå ska svara på frågan så är Central Park en film jag gärna skulle vilja se. En man och en kvinna som inte känner varandra vaknar fastkedjade i varandra på en bänk i Central Park. De minns ingenting av hur de hamnade där. De minns inget från de senaste 24 timmarna. Jag tror att jag skulle vilja se den filmen!

I höst kan svenska läsare se fram emot en sjunde bok av dig: Öns hemlighet. Kan du berätta något om den?

 – I Öns hemlighet träffar vi Nathan Fawles, en hyllad fransk-amerikansk författare som för tjugo år sedan plötsligt slutade skriva och drog sig tillbaka till en vildvuxen ö i Medelhavet. Sedan dess har Fawles inte gjort några offentliga framträdanden. Men en dag dyker två personer upp på ön: En aspirerande romanförfattare, Raphaël Bataille, redo att göra vad som helst för att få den stora författaren att läsa hans manuskript; och en ung journalist, Mathilde Monney, som är övertygad om att Fawles döljer något och fast besluten att ta reda på vad det är.

Medan ön är avspärrad av myndigheterna efter upptäckten av ett lik, kommer Mathilde och Raphaël på varsitt håll ta reda på sanningen om Nathan Fawles och hans förflutna för att finna den verkliga orsaken till att han så plötsligt dragit sig tillbaka.

Beaumont, den imaginära ön där allt äger rum, framstår i början av romanen som en sorts fridfull fristad, vaggad av cikador, täckt av pinje- och eukalyptusskogar, med en vildvuxen kust, en enda väg och några få bilar... En fristad, långt från världen. I samspel med den dramatiska spänningen, förändras landskapet och blir mörkare och mer mystiskt. Ön återspeglar mina karaktärers sinnesstämning och döljer, liksom dem, en smärtsam hemlighet...

Om jag skulle beskriva Öns hemlighet skulle jag säga att det både är en thriller och en hyllning till de böcker som har betytt så mycket i mitt liv. Boken är för mig, mer än någonsin, ett instrument för att bredda våra inre liv. I dagens samhälle tillåter en roman oss att, inte nödvändigtvis fly från världen, utan komma tillbaka till den med andra verktyg, en annan känslighet och ett nytt perspektiv. Varken film eller tv kommer någonsin att konkurrera med den mycket intima, personliga och imaginära relation som vävs under läsningen mellan de två främlingar som är läsaren och författaren. En relation som trotsar tid, rum och död.

Foto: Emanuele Scorcelletti. Intervjun är gjord av Bokförlaget NoNa.