Recension av Hjortronhyllan
Jag vill tacka dig Ia Genberg
20 augusti 2023
Som visar att en kortroman kan vara så mycket mer. De är noga övervägda ord som klär sidorna av god papperskvalitet. Johanna, Sally, Niki, Alejandro och såklart Birgitte. Personerna karaktäriseras av sina handlingar och små, små komponenter i sina val i relationerna till vår konstfulla skildrare. De knyts till val av litteratur som nu samlar damm i en bokhylla medan våran berättare yrar i en febrig dröm.
Boken behöver inget stor hinder att erövra. Det stora kontrastskillnaderna gör att det uppstår ett känslomässigt stångade och jag vill veta: är det såhär man träffar "rätt person"?. "Det kanske inte krävs mer än den perfekta klänningen och det perfekta antalet glas på rätt kväll för att råka bumpa in i denna individ." Jag har träffat dem, Niki som lägger telefonen och tvättkorgen och delar sked i tekoppen för resten ligger smutsiga i vasken. Jag har träffat en Johanna som tagit hand om mig när jag varit sjuk. Och tack vare Genberg har jag även fått träffa Sally och Alejandro.
Jag visste att Genberg hade mig när löken i den välbärgade Johannas lägenhet fått en liten grodd. Eller hur Birgitte öppnar sina ögon för att försäkra sig om att inget hänt var 4e sekund. Dessa små detaljer som utgör fragmenten vi minns av personerna vi möter och kanske är det just dessa detaljer som vi betraktar och tar med oss som tillslut gör oss själva till individer. Små detaljer som här blir ett konstverk i Genbergs berättarjag.
Eller så kanske jag bara överanalyserar i denna febriga dröm, men jag älskar den.