3,5/5
[...]
Emily Wilde's Encyclopaedia of Faeries är en sådan där bok som jag har sett på många olika håll och som jag plockat upp vid mer än ett tillfälle bara för att jag tycker att den är så vacker. Av olika anledningar har jag inte köpt den, och nu reserverade jag den istället på biblioteket. Såhär efter att ha läst den måste jag säga att suget att köpa den inte helt har försvunnit.
För mig är den lite trögstartad och jag har lite svårt för Emily, vilket jag egentligen tror är meningen. Jag tycker om hennes karaktärsutveckling och jag tycker om att själva området ligger i Skandinavien för av någon anledning känns det fae så sammanknippat med vår gamla folktro. I alla fall för mig. Emily växer dock på mig, ungefär i samma hastighet som jag tror hon gör det på de andra karaktärerna och det tycker jag är snyggt jobbat av Fawcett.
Jag tycker om persongalleriet och det är lagom många personer för den här boken. Fokus ligger så mycket på Emily (och Bambleby) att de andra blir mer av en massa, vilket passar Emilys personlighet väldigt väl, och det är henne vi följer genom den dagbok hon skriver. Annars gillar jag Bambleby, som är en bra motpol till Emily men som ändå låter henne vara den hon är (med lite motstånd förstås) och jag tycker om den långsamma uppbyggnaden av deras relation.
Även om det här är tänkt som en del i en serie, är allt den här delen av äventyret avslutad när vi kommer till bokens slut. Som redan skrivet är den trögstartad för mig, och det var egentligen bara ren och skär vilja som gjorde att jag tog mig igenom de första 200 sidorna - och det mycket tack vare att jag faktiskt tycker så mycket om grundidén (och för att jag är så dålig att sluta läsa böcker). och jag är glad att jag gjorde det, för från sidan ca 200 är det väldigt spännande och sidorna bara flög förbi, och mest spännande blev det såklart precis i slutet så att man ska vilja läsa del två ¿ och det vill jag ju nu, vilket gör att boken går från en ungefärlig 3a till en 3,5a för mig. Språket är högtravande och lite svårläst i för långa omgångar, men det passar också in i den mer akademiska världen och Emilys personlighet så jag gillar det samtidigt som jag har svårt för det. Jag gillar att det finns fotnötter och att Fawcett har ansträngt sig för att verkligen skapa en värld och källhänvisningar till sina egna personer. Det ska bli kul att få återse Emily och Wendell i nästa bok.
