Blacktongue Thief

Christopher Buehlman (@Buehlmeister) is a native Floridian and author of the literary horror novels 'Those Across the River' and 'Between Two Fires.' He is the winner of the 2007 Bridport Prize in poetry, and the author of several provocative plays, including Hot Nights for the War Wives of Ithaka. Many know him as comedian Christophe the Insultor, something of a cult figure on the renaissance festival circuit. He lives in Ohio. His first novel, 'Those Across the River,' was nominated for a World Fantasy Award for best novel in 2012.

The Blacktongue Thief is a delight from start to finish. What begins as a sidekick's view of the hero's journey soon blossoms into a finely crafted and highly entertaining ride through a world as monstrous as it is wondrous. Christopher Buehlman takes the well-worn tropes of fantasy and weaves them into a new and vibrant tapestry

1. 4/5

   Provocerande rak

   Först och främst, hur uttalar man det där efternamnet egentligen? Buehlman. Det låter som något man får till svar när man beställer korv i Danmark. Enligt efterforskningar på Wikipedia har han tidigare hållit till i skräckgenren, men här gör han sitt första försök inom fantasy, och han gör det faktiskt riktigt bra. Vi följer Kinch, en tjuv med skulder upp över öronen, till sin egen Guild. Han har utbildat sig till tjuv och nu måste han, ironiskt nog(?) stjäla för att kunna betala tillbaka för utbildningen. Historien börjar som ett överfall på fel offer och därifrån rullar allt vidare in i ett klassiskt äventyr, rädda en prinsessa, slåss, svära och försöka överleva. Idén med historien är enkel, nästan provocerande rak, men det är karaktärerna och tonen som gör boken värd att läsa. Buehlman berättar allt ifrån Kinchs ögon, med en sorts charmig smutsighet jag sällan ser numera. Han är rapp, bitsk, ibland feg, ofta väldigt rolig med det mörka att leva under dessa karga förhållanden. Det märks att Buehlman har skrivit skräck tidigare, det finns skuggor och blodstänk här också, men de dyker upp som små kryddor snarare än chockeffekter. Världen känns levande på ett sätt som många större fantasyförfattare verkar ha glömt bort och för oss nördar finns blinkningar till andra genrer som gör mysfaktorn lite, lite högre. Men, för den som lever för kartor, stamtavlor och tretton magisystem är det här säkert för lättviktigt. Det här är inte akademisk fantasy, det är tjuvar, blod, märkliga dialekter och väldigt lite adlig ridderlighet. Det är en bok som påminner om varför genren kan vara mer än till vem soldaterna ska böja knät för. Slutet är kanske lite för väntat, men jag köper det. I en genre där allt ska vara twist på twist är det rätt skönt med något som bara vill underhålla. The Blacktongue Thief är en skitig, rolig och lagom brutal resa. Fyra av fem. Nu måste jag leta upp en poddare eller intervju och försöka lära mig uttala hans namn rätt, för det är nog inte vårt sista möte.

   Hjortronhyllan

   12 oktober 2025