Åsvägen 11

Den mörkblå rullgardinen var nedrullad fast det var mitt på dagen. det hördes röster där inifrån. Jag försökte kika in, Det var tända stearinljus på bordet vid hennes säng. Hö hördes hennes röst. "Andar, hör ni mig? Ge mig ett tecken." Jag vet inte vad som flög i mig, för jag dunkade hårt tre gånger i väggen, lutade mig ned och vrålade i stupröret "ANDARNA ÄR HÄÄR". Ur ett barn- och tonårsperspektiv skildrar Bitte livet och människorna på Åsvägen mellan åren 1930 och 1950. Små färgstarka episoder och händelser, berättade med humor och mycket kärlek.