Inatt drömde jag igen, de svarta väldoftande druvorna på gården, hur morsan och mormor sitter i skuggan och syr nätet till fotbollsmålet, hur mor och farfar hittat lä, smuttar på varsen rakija och utkämpar världens slag på schackbrädet. Jag ser mig i drömmen, 6 år gammal sitta i ett hörn och titta på min syster sittandes på trappan in till det alltid varma huset, hon läser snövit och de sju dvärgarna. Vrider huvudet till vänster och ser pappa lutad över grinden, han pratar med grannen, han är fortfarande ung och utstrålar lycka. Hundra meter bort ser jag min väns hus, han står utanför med en boll under armen och vinkar. öppnar ögonen och på det lilla ögonblicket har 22 år passerat, jag finns 200 mil längre bort. Druvorna är fortfarande svarta men de smakar inte likadant, kvar finns stolparna men nätet existerar inte. Rakijan är uppdrucken och schack matt är utdelat. Boken är färdigläst och den blåa grinden har bleknat, vännens hus står tomt utan tak. Kommer för alltid sakna mitt land. är glad att drömmarna inte låter mig glömma. är glad över Sverige och har ett bra liv men mitt Derventa som jag minns det kan ingen ta ifrån mig.
