Ankare i tiden

• Utgivningsdatum: 2017-10-25
• Mått: 148 x 210 x 8 mm
• Vikt: 214 g
• Format: Häftad
• Språk: Svenska
• Antal sidor: 128
• Upplaga: 1
• Förlag: Anders Keily
• ISBN: 9789163946813
• Miljömärkning: Svanen, FSC

• Poesi

5 recensioner, genomsnitt 5/5

1. 5/5 Birgitta J 2017-11-19

   Diktsamlingen Ankare i tiden är tidlös och fångar livets glädje och sorg med djup, kärlek och hopp. En bok där orden flätas samman och ger mig som läsare en känslomässig upplevelse.

2. 5/5 Anneli 2017-11-18

   Anders Keily använder minimalt med ord för att skapa en maximal känsla. Hans texter får mig att le av hopp och får mig att känna den sorg & tomhet som förmedlas i texterna om död.
   Den är alldeles njutbart läsvärd!

3. 5/5 Mia 2017-11-16

   Ord som berör, går att relatera till och som känns härligt utlämnande. Stundtals vill man läsa endast orden, stundtals vill man veta vilka ord som inte valdes ut i avvägningarna och stundtals vill man komplettera med sina egna. Alla sätt är likvärdigt bra.
   Jag hittade snabbt mina egna favoriter och har börjat bläddra igen och läser här och läser där bland hundöronen.

4. 5/5 Roger W 2017-11-12

   Att läsa "Ankare i tiden" är att kastas mellan olika klippor i livets strömmande flod. Läsaren bjuds på en inre resa mellan en mängd olika destinationer, såsom ungdomlig självklarhet, Jehovansk övertygelse och tvivel, vardagsbarndom och flertalet generationer som flätas samman på ett mycket fint och tryggt sätt.
   I Anders poesi kan jag skönja spår av andra framgångsrika trollkarlar, som Ulf, Tomas, Joakim och Bruno. Det är en styrka att hitta sitt eget språk vid sidan av dessa giganter. En röst som bär, en samling dikter där de starkaste har hämtat sin tillblivelsekraft ur sorgens och minnenas näringsrika mylla.
   
   Boken tar sin början i en uppväxt, där vardagliga betraktelser blandas med ungdomlig revolt. Dessa sidor visar spår från ett svunnet barndomslandskap som jag trodde att jag hade glömt, minnet är bedrägligt.
   
   Vidare i boken kommer det kapitel som enligt mitt förmenande skulle ha avslutat samlingen, titelkapitlet "Ankare i tiden". Här ingjuts hopp i läsaren. Dikterna är behagligt livsbejakande och orden strömmar mot läsaren. I detta kapitel är dikterna tydligare och läsarens tolkningsföreträde tar en paus. Författarens tolkningar framstår tydligt, vilket visar på de svårigheter som är i att skriva publika kärleksdikter, men som har en tydlig adressat.
   
   I det tredje kapitlet behandlas det svåraste, att mista det som varit kärast. Här kommer vi verkligen författaren nära. Anders skriver naket och självutlämnande om den psykiska sjukdom som präglat en del av hans historia. Trots smärtan som är så tydlig i dikterna anas en stor tacksamhet över livet och den kunskap som livet fört med sig. Här hittar vi också de frön av religiöst tvivel över den tro som tidigare varit given.
   
   Så åter till det greppbara då författaren i nästa kapitel behandlar aktuella och konkreta världshändelser. Anders låter oss förstå att han värnar om de svaga i samhället, de utan tak, utan yttre värme. Jag läser dessa dikter med en politisk fond i bakgrunden, men kanske att Anders vill att läsaren ska höja blicken ovan detta och inse att vi är ju blott människor? Hur som helst lyser författarens betraktelseförmåga klart i dessa rader.
   
   I bokens näst sista kapitel visar Anders prov på mästerlig skaldekonst. Här återgår han till sin urspungliga diktning och demonstrerar abstraktioner kring naturliga fenomen. I detta avsnitt har läsaren i allra högsta grad återfått tolkningsföreträdet och detta innebär att kravet på läsaren ökar väsentligt. I dessa dikter återfinns essensen i författarens diktning. Dessa rader kräver att man som läsare stannar upp och läser om igen för att hitta stigen som leder till en förståelse.
   
   När jag lägger ner "Ankare i tiden" på bordet gör jag det med ett behagligt lugn i bröstet. Anders ord är trösterika och inger hopp i en kall värld.

5. 5/5 Keily 2017-11-18