Yvonne, befrielsens kapell och Murens fall

Det handlar om 1989När muren föll hade jag hunnit bli nästan sextio år. Alla trodde att läget i Europa var fastlåst för mycket lång tid framåt. Visst, allt var sig inte riktigt likt i den stora Sovjetunionen men det var väl bara en tidsfråga innan hökarna tog makten där igen. Så kom 9 november. Bilderna på människors reaktioner första timmarna efter det att muren öppnats gav mig en av mitt livs starkaste känslomässiga upplevelser. Att se den glädjestrålade euforin hos alla dem som tog chansen att besegra världshistorien denna första dag utan att riktigt veta vad som skulle komma efteråt är något jag aldrig glömmer.I den här berättelsen om Yvonne, hennes dotter och ett antal personer runt omkring dem har jag använt mig av dokumentariska utsnitt från tv och radio, hämtat från Arkivet för ljud och bild (numera en del av Kungliga Biblioteket). Jag har också kryddat historien med en del annat som var aktuellt, främst kring Malmö stad som mitt i julbrådskan en månad efter murfallet försökte tränga igenom bruset och bli vänort med inget mindre än Comune di Firenze. Jo, jag var där och såg hela den imponerande uppställningen.