Ett tåg rusar fram på sin väg ur natten. En man har gett upp försöken att sova och betraktar världen utanför fönstret. Mörker och skuggor passerar i den tidiga gryningen. Mannen är sliten och trött. Hans sökande har pågått under många år och bakom honom ligger oräkneliga resor, platser och återvändsgränder. I den dunkla kupén tar tröttheten snart överhand. Mannen sluter ögonen och sjunker ner i oroliga drömmar.
På en strand sitter en pojke och väntar på soluppgången. Efter en stormig natt har molnen dragit sig bort och havet lagt sig till ro. Med armarna runt de uppdragna benen inväntar han ljuset och värmen. Strax kommer de första strålarna att börja värma den frusna pojken. Alldeles för snart väntar hans uppgift.
Det här är en berättelse om tomrum livet lämnat efter sig i själen. Om hjärtats mörka rum och stängda dörrar. Om sinnets makt och förlamning. Det är också en berättelse om själens, hjärtats och sinnets möjlighet att läka. Om att bli människa.
