Ulf Drugges nya bok, Krisbiografier: Utfattiga och mindre fattiga förr, skildrar levnadsöden för mer än hundra år sedan, liv som kännetecknades av stor nöd och utsatthet. Vilken nöd handlade det om? Vilka människor drabbades? Hur fungerade 1800-talets sociala myndighet, fattigvården? Hur resonerade man där inför beslut om åtgärder gentemot de nödställda?
De utfattiga själva står i fokus i boken, och läsaren ges inblickar i hur de tänkte och handlade när samhälleligt stöd till dem var otillräckligt. De nödställda visade ofta förnöjsamhet med fattigvårdens insatser, men i boken skildras även sådana som med civilkurage försvarade sig mot överhetens njugghet och oförstående attityder.
Beröringspunkter finns mellan dåtidens fattigvårdstänkande och dagens socialvårdsdebatt. Vikten av att arbeta för sin försörjning framhölls då som nu. De tidigaste ansatserna till vårt moderna socialförsäkringssystem återfinns i 1800-talets sociala arrangemang. Skillnaden mellan dåtid och nutid är främst att den materiella nöden förr var så mycket mer påträngande än idag.
Ulf Drugge är professor i sociologi vid Högskolan i Kalmar.
