Varje vilsten längs stigarna i skogen var en mötesplats för där boende invånare på väg i något ärende någonstans och för långväga okända främlingar som behövde en rast i vandrandet upp och ned för branter och sluttningar och över spångade gungande myrar mot fjärran, mer eller mindre kända, mål. Det var där, liksom kring köksbordet eller framför den öppna spisen, i stugornas dunkel, som berättelser, sagor, historier, sanna lögner och osanna om vad som kunde tilldra sig i den djupaste skog och på de osedda underskönaste ängder med fäbodar och ensliga stugor som var blandfolkets byar, visten och ställen, tog form. Det område som det framför allt berättas om här ligger till hälften i Dalarna och till hälften i Värmland med utlöpare mot Västmanland och Norge. Ett sedan urminnes tider mörkt område, sett som hotfullt, av blockmark, storskog, branta berg, småtjärnar, bär- och mossmarker och bottenlösa kärr. Ett land som kallades mark, finnmark, befolkat av vilda djur och, ansågs det, oanat livsfarliga vildmän, oftast dock fromt fredliga som lamm. Rolf Christoffersson
