”I Himalaya blev vi omsprungna av trekkarna. De klarar samma sträcka på två dagar, som det tog sex dagar för oss att vandra”, berättar jag för vår värd, den tibetansk-buddhistiske munken Geshe Pema Dorjee. ”Det hjälper dem inte”, svarar han allvarsamt.
Tolv stressade svenskar mitt i karriären samlas under två veckors tid i Nepal. Vi är inviterade av en av Hans Helighet Dalai lamas närmaste medarbetare, att bo i ett tibetansk-buddhistiskt kloster i Boudhanath i Kathmandu, erhålla teachings och vandra meditativt i Himalaya. Som egenföretagare och trebarnsmamma har mitt liv hittills handlat om att kämpa för att få vardagen att fungera och att prestera i ett högt tempo. Jag är duktig, ansvarstagande och hjälpande, så att jag får lov att existera.
Resan blir en livsomvälvande upplevelse, ett uppvaknande som medför att mina barn numera refererar till mamma före och efter Nepal. Munkarna lär mig om villkorslös kärlek, samhörighet över gränser, tillit, närvaro och medkänsla: Att hur jag väljer att tänka och känna styr mina handlingar, min livsglädje och min sinnesro, att leva ”slowly, slowly”, njuta av livet och ändå förverkliga mina drömmar, samt om vikten av att förlåta, både andra och mig själv, för att släppa taget om det som tynger mig och bli fri.
