Den yngre Agnes. Och den äldre Sama. Två kroppsliga uttryck av samma väsen. Ett nedärvt bärnstenshalsband binder dem till varandra. Men tala gör de aldrig. För samtalet har de skapat mannen Ismael.

På en tunnelbaneperrong står en flicka i sin klänning. Hon ser hur skådespelet tar sin början i de underjordiska gångarna under hennes fötter.

Är jag en jaguar, är jag också en pion gestaltar ställningskriget mellan Agnes och Sama. Den handlar om blicken från den andre: en man, ett fotografi? Om blicken som formar oss. Den frågar sig hur frigörelse kan se ut. Och från vad.