Vargavinter är en diktsamling som gestaltar kärlek, relationer, rädslor och högkänslighet. Läsaren förflyttas genom de fyra årstiderna, från en färgrik vår till en kall vargavinter, och framvisas ett liv ur både mörka och ljusa synvinklar.
Sällan har jag läst poesi som kniper i hjärtat som Ida Pedones debutbok Vargavinter. Trots det nutida, raka och direkta språket lyckas Pedone hålla en lågmäld och opretentiös ton. Boken utger sig inte för att vara något den inte är. Jag ser fram emot kommande böcker.
Bookworm
4/5
Tankeväckande och vackra dikter!
Jag är väl egentligen inte rätt person att läsa och recensera dikter men jag känner mig verkligen träffad av flera av dikterna i "Vargavinter". De är så spot-on både vad gäller tankar och känslor. de får mig att stanna upp, att tänka och fundera över orden. Jag skulle kunna citera massor av dikter men en som verkligen fastnade är denna, enkel men talande:
Ena dagen erövra världen.
Andra dagen under täcket.
Det är en vacker diktsamling där Ida Pedone låter oss följa ett högkänsligt diktjag genom livets toppar och dalar, i ett givande och tagande med såväl kärleksfulla ord som svek och utsatthet. Jag vill även slå ett slag för de vackra och fantasifulla illustrationerna gjorda av Idas syster Isabelle Pedone.
Boktanten
4/5
Konfessionalism i stil med Sexton och Plath
"(¿) en diktsamling som gestaltar kärlek, relationer, rädslor och högkänslighet. Läsaren förflyttas genom de fyra årstiderna, från en färgrik vår till en kall vargavinter, och framvisas ett liv ur både mörka och ljusa synvinklar." Så lyder beskrivningen på baksidan av boken. Dikterna, i sig själva utan titlar, är indelade och namngivna enligt årstiderna men känns relativt löst strukturerade kring det tematiskt årstidsbundna - bildspråket finns givetvis där, men -
Det som framträder som tydligast för mig är vad som beskrivs som högkänslighet och jag vill gärna läsa den här samlingen med det högkänsliga jaget som utgångspunkt - den första dikten bestämmer miljön till "storstaden (¿) i fullt tempo", "bland storstadsljuden och folkmassorna" (s. 9) och jag läser de här beskrivningarna både som den faktiska platsen och metaforer för hur diktjaget upplever omvärlden. På något vis mynnar de här tidiga raderna ut i vad som blir samtliga följande texter, bräckliga balansgångar för ett skört jag att navigera sig i förhållande till omvärlden och andra människor, givande och tagande, att existera utan att uppslukas eller raderas - "(¿) jag har tappats bort och suddats ut (s. 89)".
Dikterna är minimalistiska i varierande grad, ner till ett par-tre rader vid några tillfällen och jag tror att jag tänker rätt när jag placerar Pedones texter inom den litterära strömning som kallas för konfessionalism, där en av mina favoriter - Anne Sexton (se https://www.instagram.com/p/CV8XBd3KnPa/ för recension av hennes verk i urval) - också inräknas. Det bör räknas som en positiv kommentar, då texterna även här ofta uppstår och tar form i punkten där diktjagets säregenhet skapar en särskild intensitet i mötet med omvärlden.
Så min upplevelse av den här diktsamlingen är positiv. Jag fick läsa igenom den ett par gånger för att få grepp om den, eftersom jag har en ovana att ögna igenom prosatext snabbt vid läsning, vilket fungerar mindre väl när det kommer till poesi. Isabelle Pedones illustrationer skall ej glömmas. De är snirkliga, fantasifulla och illustrativa av innehållet, så som jag har läst och tolkat det.
