Om vi alla föddes in i den bästa av världar skulle ingen behöva någon kunskap om psykisk ohälsa, men den här världen är en annan.

”Hösten 1987 var jag elva år och döende ...”

Depression handlar inte om livsleda utan om skräck och smärta som ibland inte längre går att uthärda. Eftersom det egentligen inte är livet eller döden det handlar om, utan själva lidandet, kan man inte förhindra självmord genom att hindra en människa från att ta sitt liv.

Det här är en närståendes frustrerade skildring av sjukdomens yttringar hos en person som står henne mycket nära, men som hon i långa perioder inte kan nå.

Helt utan tvärsäkra, kolsvarta konturer eller mer finstämda och toleranta nyanser målar Sandra Eliasson ett porträtt av en kvinna som farit illa mellan ytterligheterna, men som fortfarande lever, älskar och är älskad.

Om vi alla föddes in i den bästa av världar skulle ingen behöva någon kunskap om psykisk ohälsa, men den här världen är en annan.

”Hösten 1987 var jag elva år och döende ...”

Depression handlar inte om livsleda utan om skräck och smärta som ibland inte längre går att uthärda. Eftersom det egentligen inte är livet eller döden det handlar om, utan själva lidandet, kan man inte förhindra självmord genom att hindra en människa från att ta sitt liv.

Det här är en närståendes frustrerade skildring av sjukdomens yttringar hos en person som står henne mycket nära, men som hon i långa perioder inte kan nå.

Helt utan tvärsäkra, kolsvarta konturer eller mer finstämda och toleranta nyanser målar Sandra Eliasson ett porträtt av en kvinna som farit illa mellan ytterligheterna, men som fortfarande lever, älskar och är älskad.

Om vi alla föddes in i den bästa av världar skulle ingen behöva någon kunskap om psykisk ohälsa, men den här världen är en annan.

”Hösten 1987 var jag elva år och döende ...”

Depression handlar inte om livsleda utan om skräck och smärta som ibland inte längre går att uthärda. Eftersom det egentligen inte är livet eller döden det handlar om, utan själva lidandet, kan man inte förhindra självmord genom att hindra en människa från att ta sitt liv.

Det här är en närståendes frustrerade skildring av sjukdomens yttringar hos en person som står henne mycket nära, men som hon i långa perioder inte kan nå.

Helt utan tvärsäkra, kolsvarta konturer eller mer finstämda och toleranta nyanser målar Sandra Eliasson ett porträtt av en kvinna som farit illa mellan ytterligheterna, men som fortfarande lever, älskar och är älskad.