Saknad : dikter ur sorgen

Jag skrek också åt min man
när han levde

Han var också dum
elak och snål

Jag var tjurskallig
och slarvig
tyckte han

Han ställde krav
jag tyckte
var orimliga då

Men sedan
fanns det inte
så mycket
att bråka om

När han låg i sängen
förlamad till bröstet

med fem pumpar
smärtstillande morfin

Då var jag bara så glad
om han var vaken
och tog min hand

och han var glad att se mig