Barns minnen från tidigare liv : forskning i livets gränsland

Tron på att människan överlever döden och återkommer i en ny fysisk skepnad är några av människans äldsta trosföreställningar och återfinns i alla världsdelar. Opinionsundersökningar i västvärlden visar att det är omkring 20 % som helt eller delvis tror på reinkarnation. Men finns det några bevis för reinkarnation?

Sedan mer än femtio år har flera kompetenta forskare utförligt studerat hundratals fall med barn som säger sig minnas tidigare liv. Så snart dessa 2–3-åriga barn börjar tala, berättar de spontant att de har levt ett tidigare liv och lämnar ofta detaljerade uppgifter om avlidna personer som inte sällan levt på en annan ort och som deras föräldrar inte känner. Barnen uppvisar också ofta beteenden och talanger som kan knytas till den personlighet de påstår sig varit tidigare.

I boken presenteras ett stort antal vetenskapligt utforskade fallstudier. Författaren redovisar både styrkor och svagheter i bevisningen och lämnar över till läsaren att bilda sig en egen uppfattning.

Det ges även exempel på flera andra välundersökta, parapsykiska fenomen som tyder på att människan har ett medvetande som är oberoende av kroppen och som överlever döden, t.ex. nära-dödenupplevelser, dödsbäddsvisioner, apparitioner och medial kommunikation.

Boken utgör ett viktigt bidrag till att utmana den västerländska, materialistiska världsbilden och visar på behovet av en omvärdering av vår syn på livet och döden.

Göran B. Johannesson är legitimerad psykolog och har ett livslångt intresse för spontana parapsykiska upplevelser i allmänhet och för barns minnen av tidigare liv i synnerhet.

Sagt om boken:

"Ett i det närmaste perfektionistiskt livsverk med detaljerade logiska analyser ... Författaren har likt en upptäcktsresande lagt pusselbit till pusselbit från skilda vetenskapsområden och fram träder en i det närmaste fulländad och hållbar världsbild som alternativ till dagens materialistiska."
Kersti Wistrand, psykolog och adjunkt i religion och historia

"En imponerande sammanställning ... En utmärkt bok för den som är verkligt intresserad av reinkarnation."
Nemo C. Mörck, Sällskapet för parapsykologisk forskning

Exempel på fall från boken:

James Leininger föddes 1998 och växte upp i Louisiana, USA. Redan innan han fyllt 2 år var han fascinerad av flygplan från andra världskriget, och det visade sig under de kommande åren att han hade oförklarliga och detaljerade kunskaper om dem. När han lekte med flygplan utropade han ”flygplan störtar brinnande” och kraschade samtidigt dem gång på gång på familjens soffbord.

I samma ålder började han få otäcka mardrömmar flera gånger i veckan. Han gallskrek, sparkade vilt omkring sig och skrek: ”Flygplan kraschar! Lilleman kan inte komma ut!” Lite senare påstod han att hans flygplan hade störtat brinnande, att det hade skjutits ner av japanerna, att det hade lyft från en båt som hette Natoma och att där även fanns en person som hette Jack Larsen. När han tillfrågades vem ”lilleman” var svarade han att det var han själv.

När han råkade se en bild av militärbasen på ön Iwo Jima i Stilla Havet från andra världskriget påstod han att det var där hans flygplan sköts ner. Strax efter att han fyllt 3 år började han även rita krigsscener med stridsflygplan, örlogsfartyg, bomber och kulor. Det visade sig senare att hans uppgifter stämde in på James Huston, Pennsylvania, som var stridsflygare och omkom vid slaget om Iwo Jima den 3 mars 1945, endast 21 år gammal. USS Natoma Bay var ett amerikanskt eskortfartyg från andra världskriget, och Jack Larsen var en stridspilot som flög i samma formation som James Huston vid dennes sista uppdrag.

Det framkom också att James hade detaljerade kunskaper om familjen Huston. James far var under flera år omvittnat negativ till sin sons påståenden och försökte länge finna en naturlig förklaring. Många av de uppgifter som James lämnade kunde verifieras via olika dokument, vittnesmål från krigsveteraner och från James Hustons syster. Vid 18 års ålder tog James värvning i flottan – inte flygvapnet ”den här gången” sade han.