En stad nära havet är en pjäs som återberättar historien om Göteborg i en stämning av magiskrealism. Allt börjar med mötet mellan två diametralt olika gestalter: historieprofessorn Urban Larsson och den talande gråtruten Ursula. De ser på livet och historien ur helt skilda perspektiv. Urban är en noggrann och faktatrogen akademiker. Ursula har gått på gatans universitet och känner till mycket från sitt fågelperspektiv som Urban inte vet. Det är nu berättelsen om Göteborgs historia får liv i ett tragikomiskt drama. Urban och Ursula får bevittna en scen hur danskarna som belägrar staden under det nordiska kriget bjuder svenskarna på öl. Kriget är glömt när de brister ut i sång. Holländarnas epok på 1600-talet, som präglas av kanalbyggen och skatteprivilegier, skildras i en farsartad sångscen. 1700-talet representeras av Ostindiska kompaniets Nicklas Sahlgren och Carl von Linné, när de möts i en scen ombord på ett av Sahlgrens skepp som är angripet av skeppsmask. 1800-talets fattigdom gestaltas av Sjömanshustrun som står staty i hamninloppet och sjunger en melankolisk sång om sin väntan på mannen som gått till sjöss. Under pjäsens gång blir Urban och Ursula så småningom såta vänner. De får uppleva hur Frigga Carlberg manar kvinnorna till kamp för rösträtt och 1917 års bröduppror utmynnar i nya idéer. Andra världskrigets nazistiska tågtransporter genom Sverige skildras i en scen den där cheferna för spioncentralen på Röhsska och två kvinnor lyckas smuggla dokument till motståndsrörelsen i Norge. Och mitt i pjäsen framträder Poseidon som står staty på Götaplatsen. Den mytiske guden framför livs levande sitt vredgade budskap till oss om allt som havet ger oss, ett hav där livet nu är hotat att utrotas. Men hans hustru Amfitrite har ett och annat att säga om Poseidons eget sätt att leva. Pjäsens slut är dramatiskt, oväntat och hoppfullt. Slutsången broderar ut pjäsens tema om motsatsernas dans och den stora betydelsen av brobyggen och balans.
Lena Eliza Johnsson är skådespelare, regissör och pjäsförfattare. 2021 framfördes scener ur hennes pjäs En stad nära havet på Kronhuset i Göteborg i samarbete med Historieverket, Higab och Kulturnämnden Göteborgs stad. Hon har skrivit pjäser sedan 1980-talet och har arbetat som museipedagog på Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet i Göteborg.

En stad nära havet är en pjäs som återberättar historien om Göteborg i en stämning av magiskrealism. Allt börjar med mötet mellan två diametralt olika gestalter: historieprofessorn Urban Larsson och den talande gråtruten Ursula. De ser på livet och historien ur helt skilda perspektiv. Urban är en noggrann och faktatrogen akademiker. Ursula har gått på gatans universitet och känner till mycket från sitt fågelperspektiv som Urban inte vet. Det är nu berättelsen om Göteborgs historia får liv i ett tragikomiskt drama. Urban och Ursula får bevittna en scen hur danskarna som belägrar staden under det nordiska kriget bjuder svenskarna på öl. Kriget är glömt när de brister ut i sång. Holländarnas epok på 1600-talet, som präglas av kanalbyggen och skatteprivilegier, skildras i en farsartad sångscen. 1700-talet representeras av Ostindiska kompaniets Nicklas Sahlgren och Carl von Linné, när de möts i en scen ombord på ett av Sahlgrens skepp som är angripet av skeppsmask. 1800-talets fattigdom gestaltas av Sjömanshustrun som står staty i hamninloppet och sjunger en melankolisk sång om sin väntan på mannen som gått till sjöss. Under pjäsens gång blir Urban och Ursula så småningom såta vänner. De får uppleva hur Frigga Carlberg manar kvinnorna till kamp för rösträtt och 1917 års bröduppror utmynnar i nya idéer. Andra världskrigets nazistiska tågtransporter genom Sverige skildras i en scen den där cheferna för spioncentralen på Röhsska och två kvinnor lyckas smuggla dokument till motståndsrörelsen i Norge. Och mitt i pjäsen framträder Poseidon som står staty på Götaplatsen. Den mytiske guden framför livs levande sitt vredgade budskap till oss om allt som havet ger oss, ett hav där livet nu är hotat att utrotas. Men hans hustru Amfitrite har ett och annat att säga om Poseidons eget sätt att leva. Pjäsens slut är dramatiskt, oväntat och hoppfullt. Slutsången broderar ut pjäsens tema om motsatsernas dans och den stora betydelsen av brobyggen och balans.
Lena Eliza Johnsson är skådespelare, regissör och pjäsförfattare. 2021 framfördes scener ur hennes pjäs En stad nära havet på Kronhuset i Göteborg i samarbete med Historieverket, Higab och Kulturnämnden Göteborgs stad. Hon har skrivit pjäser sedan 1980-talet och har arbetat som museipedagog på Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet i Göteborg.

En stad nära havet är en pjäs som återberättar historien om Göteborg i en stämning av magiskrealism. Allt börjar med mötet mellan två diametralt olika gestalter: historieprofessorn Urban Larsson och den talande gråtruten Ursula. De ser på livet och historien ur helt skilda perspektiv. Urban är en noggrann och faktatrogen akademiker. Ursula har gått på gatans universitet och känner till mycket från sitt fågelperspektiv som Urban inte vet. Det är nu berättelsen om Göteborgs historia får liv i ett tragikomiskt drama. Urban och Ursula får bevittna en scen hur danskarna som belägrar staden under det nordiska kriget bjuder svenskarna på öl. Kriget är glömt när de brister ut i sång. Holländarnas epok på 1600-talet, som präglas av kanalbyggen och skatteprivilegier, skildras i en farsartad sångscen. 1700-talet representeras av Ostindiska kompaniets Nicklas Sahlgren och Carl von Linné, när de möts i en scen ombord på ett av Sahlgrens skepp som är angripet av skeppsmask. 1800-talets fattigdom gestaltas av Sjömanshustrun som står staty i hamninloppet och sjunger en melankolisk sång om sin väntan på mannen som gått till sjöss. Under pjäsens gång blir Urban och Ursula så småningom såta vänner. De får uppleva hur Frigga Carlberg manar kvinnorna till kamp för rösträtt och 1917 års bröduppror utmynnar i nya idéer. Andra världskrigets nazistiska tågtransporter genom Sverige skildras i en scen den där cheferna för spioncentralen på Röhsska och två kvinnor lyckas smuggla dokument till motståndsrörelsen i Norge. Och mitt i pjäsen framträder Poseidon som står staty på Götaplatsen. Den mytiske guden framför livs levande sitt vredgade budskap till oss om allt som havet ger oss, ett hav där livet nu är hotat att utrotas. Men hans hustru Amfitrite har ett och annat att säga om Poseidons eget sätt att leva. Pjäsens slut är dramatiskt, oväntat och hoppfullt. Slutsången broderar ut pjäsens tema om motsatsernas dans och den stora betydelsen av brobyggen och balans.
Lena Eliza Johnsson är skådespelare, regissör och pjäsförfattare. 2021 framfördes scener ur hennes pjäs En stad nära havet på Kronhuset i Göteborg i samarbete med Historieverket, Higab och Kulturnämnden Göteborgs stad. Hon har skrivit pjäser sedan 1980-talet och har arbetat som museipedagog på Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet i Göteborg.