Anna Achmatova hävdade att hon bara träffat två kvinnor som kunde betraktas som sanna poeter: Marina Tsvetajeva och Ksenija Nekrasova. Nekrasovas dikter har kallats sällsamma och barnsliga, men även setts som uttryck för en lyrisk naivism på ryska. Det är dikter som tecknar daggdroppsglittrande miniatyrer, städslar kosmos framom kommunismen, låter grönskan gälla. Ksenija Nekrasova föddes troligen 1912 i ett litet samhälle i mellersta Uralbergen och dog 1958 i Moskva. Förpassad till periferin under sin levnad erkänns hon i dag som en av de mest originella poeterna som skrivit på ryska. Utgåvan innehåller trettioen dikter i urval och översättning av Alan Asaid, som utifrån ett kuriöst brev till Stalin även skildrar Nekrasovas leder och liv.
