Termen som skapades redan i det sena 1800-talets turbulenta Ryssland beskriver sig själv: En sammetsdiktatur är något hårt invävt i något mjukt. Det mjuka i Ryssland är till exempel rätten att uttrycka en åsikt. Att åsikten sällan ges någon betydelse är något de flesta ryssar finner sig i. Men inte alla. Anna-Lena Lauren berättar om dem som vägrar tiga: Någon har förlorat sin åkermark till storbolagen, och har mage att protestera. Någon forskar i massgravar och arresteras. Någon får sina nätsidor stängda av Kreml men bygger upp dem på nytt. Oppositionspolitiker trakasseras, fängslas, dödas. Det är farligt att motsätta sig makten, men ändå fortsätter demonstrationerna. Förändringen är igång. Det är den hoppfulla tesen i Anna-Lena Lauréns nya bok. Klockan tickar långsamt, men den tickar.
