Du är på sajten för privatpersoner.
Colette, the creator of Claudine, Cheri and Gigi, and one of France’s outstanding writers, had a long, varied and active life. She was born in Burgundy on 1873 into a home overflowing with dogs, cats and children, and educated at the local village school. At the age of twenty she moved to Paris with her first husband, the notorious writer and critic Henry Gauthiers-Viller (Willy). By locking her in her room, Willy forced Collette to write her first novels (the Claudine sequence), which he published under his name. They were an instant success. Colettte left Willy in 1906 and worked in music-halls as an actor and dancer. She had a love affair with Napoleon’s niece, married twice more, had a baby at 40 and at 47. Her writing, which included novels, portraits, essays and a large body of autobiographical prose, was admired by Proust and Gide. She was the first woman President of the Académie Goncourt, and when she died, aged 81, she was given a state funeral and buried in Père Lachaise Cemetery in Paris.
Colette is a kind of corsetiere of love. This most French of all French writers tells us how love sometimes binds and keeps a woman from breathing freely or how it may shape and support her and help her to be beautiful . . . One thinks of her as the female voice of Paris . . . It's as if all the house fronts of Paris were cut away and we could see men and women talking, dressing, brooding, loving
<b>Colette är en författare</b> som i min research ofta hyllas för sin känsla av subtilitet och intimitet, och detta märks tydligt i <i>Chéri</i> , en roman som ursprungligen publicerades 1920. Handlingen kretsar kring relationen mellan den äldre kurtisanen Léa och den unge, självupptagne Chéri. Romanen är en berättelse om förgänglighet, kärlek och tiden som obevekligt förändrar både människor och deras begär. Bokens starkaste sidor är Colette's förmåga att skildra mänskliga relationer med både skönhet och brutal ärlighet. Hon lyckas skapa en stämning som pendlar mellan lyx och förfall, vilket gör att jag som läsare sugs in i hennes dekadenta värld av överklassens kurtisaner i det tidiga 1900-talets Paris. Karaktärernas dialoger är vassa och fyllda av nyanseringar av både styrka och sårbarhet. Det är det poetiska språket som verkligen sticker ut. Hon använder små detaljer för att skapa starka emotionella scener, rika på atmosfär. speciellt skildringen av <i>Chéri</i> rastlöshet och narcissism. Men samtidigt känns berättelsen stundtals åldrad. Colette var en produkt av sin tid, och detta märks i hur hon hanterar könsroller och maktdynamik. <i>Chéri</i> karaktär framställs som en något ytlig och stereotyp, en "förtappad yngling", vilket kan göra det svårt att verkligen känna sympati för honom. Dessutom finns ett tydligt klassperspektiv som genomsyrar boken, vilket ibland känns något förlegat. Trots att romanen fortfarande är njutbar har dess teman om åldrande, kvinnlighet och klass förlorat något av sin relevans i dagens samhälle. Vad som en gång kändes djärvt kan idag upplevas som distanserat. Dock är <i>Chéri</i> fortfarande en viktig del av den litterära kanon, särskilt som exempel på hur kvinnliga författare från det tidiga 1900-talet kunde skriva om ämnen som var både tabubelagda och universella. <i>Chéri</i> är en fascinerande roman för den som är intresserad av tidens litterära stil och teman, men den kräver ett viss tålamod och kontext för att fullt uppskattas.
Hjortronhyllan
Du är på sajten för privatpersoner.
Colette, the creator of Claudine, Cheri and Gigi, and one of France’s outstanding writers, had a long, varied and active life. She was born in Burgundy on 1873 into a home overflowing with dogs, cats and children, and educated at the local village school. At the age of twenty she moved to Paris with her first husband, the notorious writer and critic Henry Gauthiers-Viller (Willy). By locking her in her room, Willy forced Collette to write her first novels (the Claudine sequence), which he published under his name. They were an instant success. Colettte left Willy in 1906 and worked in music-halls as an actor and dancer. She had a love affair with Napoleon’s niece, married twice more, had a baby at 40 and at 47. Her writing, which included novels, portraits, essays and a large body of autobiographical prose, was admired by Proust and Gide. She was the first woman President of the Académie Goncourt, and when she died, aged 81, she was given a state funeral and buried in Père Lachaise Cemetery in Paris.
Colette is a kind of corsetiere of love. This most French of all French writers tells us how love sometimes binds and keeps a woman from breathing freely or how it may shape and support her and help her to be beautiful . . . One thinks of her as the female voice of Paris . . . It's as if all the house fronts of Paris were cut away and we could see men and women talking, dressing, brooding, loving
<b>Colette är en författare</b> som i min research ofta hyllas för sin känsla av subtilitet och intimitet, och detta märks tydligt i <i>Chéri</i> , en roman som ursprungligen publicerades 1920. Handlingen kretsar kring relationen mellan den äldre kurtisanen Léa och den unge, självupptagne Chéri. Romanen är en berättelse om förgänglighet, kärlek och tiden som obevekligt förändrar både människor och deras begär. Bokens starkaste sidor är Colette's förmåga att skildra mänskliga relationer med både skönhet och brutal ärlighet. Hon lyckas skapa en stämning som pendlar mellan lyx och förfall, vilket gör att jag som läsare sugs in i hennes dekadenta värld av överklassens kurtisaner i det tidiga 1900-talets Paris. Karaktärernas dialoger är vassa och fyllda av nyanseringar av både styrka och sårbarhet. Det är det poetiska språket som verkligen sticker ut. Hon använder små detaljer för att skapa starka emotionella scener, rika på atmosfär. speciellt skildringen av <i>Chéri</i> rastlöshet och narcissism. Men samtidigt känns berättelsen stundtals åldrad. Colette var en produkt av sin tid, och detta märks i hur hon hanterar könsroller och maktdynamik. <i>Chéri</i> karaktär framställs som en något ytlig och stereotyp, en "förtappad yngling", vilket kan göra det svårt att verkligen känna sympati för honom. Dessutom finns ett tydligt klassperspektiv som genomsyrar boken, vilket ibland känns något förlegat. Trots att romanen fortfarande är njutbar har dess teman om åldrande, kvinnlighet och klass förlorat något av sin relevans i dagens samhälle. Vad som en gång kändes djärvt kan idag upplevas som distanserat. Dock är <i>Chéri</i> fortfarande en viktig del av den litterära kanon, särskilt som exempel på hur kvinnliga författare från det tidiga 1900-talet kunde skriva om ämnen som var både tabubelagda och universella. <i>Chéri</i> är en fascinerande roman för den som är intresserad av tidens litterära stil och teman, men den kräver ett viss tålamod och kontext för att fullt uppskattas.
Hjortronhyllan