Eric Linklater was born in the Orkney Islands in the north of Scotland. He fought in the First World War and became a war reporter during the Second World War and the Korean War. The Wind on the Moon began as a story Linklater told his two daughters when they were caught in the rain on a walk. The book later won the Carnegie Medal.

The Wind on the Moon is a wartime book - it was published in 1944 - and it dwells on those elements of life in short supply or under threat in Britain, such as food, and liberty, and fun. It is not a prisoner of the time, though, and one of its delights is the cavalier way in which Linklater swings between pure fantasy and the everyday made fantastic

1. 5/5

   Originalversionen av en favoritbok

   Linklaters "Det Blåser På Månen" är en barnbok som jag flera gånger återkommit till och läst om i vuxen ålder, men den här gången var den första som jag läste den på originalspråket, engelska. Vilket fick mig att ytterligare uppskatta den svenska översättningen, som ligger mycket nära originalet (även om den översatt de skämtsamma namnen på karaktärerna till svenska motsvarigheter) och överlag var det bara ett par ordvitsar som inte hade lyckats översättas som blev nya erfarenheter. Boken, som är laddad med fantasi och kreativitet, handlar om systrarna Dinah och Dorinda som under ett år, då deras far påstår att månvinden blåst in i deras hjärtan och gjort dem "stygga", råkar ut för flera både spännande och komiska händelser. Boken lyckas också tackla en hel del både tyngre och mörkare ämnen. Till exempel är ett återkommande tema att flickorna måste befria sig själva eller någon annan från fångenskap. Och flickorna funderar ofta över godhetens och "stygghetens" natur, som att de ibland tror att de gör något snällt bara för att, likt vår Emil i Lönneberga, få höra att de varit stygga, samt att man ibland måste göra något "styggt" för att göra en större god sak, och vart går då gränsen mellan snäll och stygg? Lägg där till att den, likt många bra barnböcker, på sina ställen är en fantastisk satir över sin samtid (bitarna med domaren Justice Rumpel är riktigt roliga, speciellt för en vuxen högläsare) och även med diktatorn Hulagu Bloot ger en känga till sin samtids diktatorer som Hitler och Mussolini, och du har en barnbok fylld med allt som en bra barnboksklassiker ska ha; Humor blandat med mörker, spänning och filosofiskt djup. Det var med andra ord en fröjd att läsa om den. Även om, som sagt, det inte gav mycket nytt att läsa originalversionen. Det finns ytterligare en anledning för mig att slå ett extra slag för den svenska versionen, och det är illustrationerna. Den här utgåvan har Nicolas Bentleys originalteckningar, och han är för all del en skicklig illustratör med en enkel, humoristisk stil där alla karaktärer har tuschpricks-ögon. Men får man tag på en svensk utgåva med Katarina Strömgårds teckningar bör man hellre läsa den då hennes bilder är fantastiska på en helt annan nivå och som jag tycker passar denna härliga saga bättre. Men oavsett om man väljer att läsa den på svenska eller engelska rekommenderas boken varmt. En av mina favoritböcker och en barnboksklassiker värd namnet.

   Morpheus

   30 april 2021