Claudius the God

• Utgivningsdatum: 2006-08-03
• Mått: 128 x 198 x 27 mm
• Vikt: 336 g
• Format: Häftad
• Språk: Engelska
• Antal sidor: 448
• Förlag: Penguin Books Ltd
• ISBN: 9780141188607

• Historiska romaner

1 recensioner, genomsnitt 5/5

1. 5/5 Xxx 2021-10-05

   Jag går från att ha läst en deckare på svenska till att läsa Claudius andra bok. Biografin på
   engelska, omskriven i Graves roman; Claudius the God. Så det är många svåra ord som jag
   slår upp. Till exempel, profligate, bequeath och promulgation, vilket visar att bok II, (romanen byggt på Claudius egna ord) är imponerande. Den är helt lätt att läsa. Men genom hans närvaro och levande beskrivningar om till exempel Herodes (Agrippa), och hur han ärver sin farfar, men ändå slösar bort det mesta på glatt leverne. Börjar låna, för att sedan blir jagad i landsflykt undan sina långivare, tillsammans med barnen och sin fru, Cypros. Som har svårt för Herodes syster, Herodias. Det är inte så stor skillnad mot idag. När räkningar skall betalas i tid annars kommer snart kronofogden och jagar en.
   Herod Agrippa (10 bc - ad 44), lever samtidigt - sida vid sida med Claudius, och deras
   gemensamma vän, Postumus känner man igen från bok I. Men bok II, börjar liksom om, innan jag fattar att Claudius aldrig berättade om Agrippa i den första. Så nu lever hans mamma, Antonia, fortfarande, (hon tog sitt eget liv i den första boken). Herodes är en ständig gäst i palatset, ofta pratandes med Claudius mamma. Kort sagt är livet bland romarna för 2000 år sedan inte speciellt annorlunda från vad det är idag.
   Trots Messalinas unga ålder, hon är säkert 30 år yngre än Claudius. Ändå har hon en bestämd uppfattning om vad skall göras med Lupus och Cassius. Mördarna av Caligula. Cassius mördade för att han blivit förolämpad av Caligula, inte för Rom, med olika löjliga lösenord som Caligula gav honom. Lupus tog på sig uppdraget att mörda, både den blivande kejsaren, Claudius, och hans unga fru Messalina. Svaret kom; efter noggrann rannsakan av situationen av Claudius, som innan hade lyssnat på vad Messalina ansåg. Sa adjö, för varken Lupus eller Cassius skulle böja sig för en kejsare. Nej, republik ville de ha, men böja sig fick de. Cassius med ett slag men Lupus, (som betyder varg på latin), fick ta emot flera slag. Eller är det så att blod är tjockare än vatten. Skenet bedrar kanske när Claudius, nu kejsare, är hård mot de hårda. Graves får mig att känna både för kejsaren, men även för de försmådda - ringaktade. Men också får han mig att förstå, Messalina, Claudius fru. Och det är bra, mycket bra författarskap. Inte enkelt, men svårt och gripbart. Kanske hjälpen från den amerikanska poeten Laura Riding har hjälpt romanens framtoning, som blivit mer levande. Men blodet kan inte renas - vitaliseras, förnyas på konstgjord väg. Brorsbarn, farbror, farmor, gammalmormor. Gifta, ingifta, gift, med mera. Listan är lång på dessa som vill styra Rom på ett eller annat sätt. Men även en egotripp tar slut, och lite trött (tedious) blir man när släktingar sticker varandra i ryggen, och det gamla talesättet kanske har rätt; släkten är värst. Det ligger mycket i Timbuktus låt; (Alla vill till himmelen men ingen vill dö.)