Poems

Wilfred Owen (1893-1918) was one of the leading poets of the First World War. Brought up in Birkenhead and Shrewsbury, Owen worked as a lay assistant to the vicar of Dunsden before teaching in France the year before the war broke out. In 1915 he enlisted in the Artists Rifles and was wounded in combat in 1917. Recovering from concussion and shell shock in an Edinburgh hospital, Owen met another patient, the poet Siegfried Sassoon, who became his mentor. At this time Owen wrote many of his greatest poems including 'Anthem for Doomed Youth'. In June 1918 Owen returned to France and was awarded the Military Cross for bravery. He was killed on 4th November 1918, one week before Armistice Day.

1. 4/5

   This book is not about heroes

   Det finns böcker som är svåra att recenseras utan att man samtidigt känner sig lite¿ dum. Det här är en sådan. Wilfred Owens diktsamling är en av de mest inflytelserika diktsamlingarna som skrivits om krigets verklighet och ändå sitter jag här i fåtöljen, långt från skyttegravar, lera och gasattacker och försöker på något sätt formulera någon form av omdöme utan att kliva rakt upp på en moralisk piedestal och predika om en erfarenhet jag förhoppningsvis aldrig kommer nära. Så vitt jag förstår är det Owens storhet. Han tvingar läsaren, även den mest skyddade, att konfronteras med vad krig egentligen innebär. Inte strategier, inte nationsbyggen, inte heroism. Utan kött, skräck, panik, sorg. Den råhet som gjort honom odödlig är inte ett stilgrepp utan ett vittnesmål, allt bränner. <i>"This book is not about heroes. ¿ My subject is War, and the pity of War. The Poetry is in the pity."</i> För mig som läsare, långt från krigets logik, blir upplevelsen märklig. Jag drivs bort från min vardag och samtidigt blir jag medveten om hur omöjligt det är att faktiskt leva sig in i det Owen skriver om. Det blir en sorts pinsam insikt när poesin träffar, men den träffar genom min föreställning om krig, inte genom erfarenhet. Är det just där den moderna läsarens skuld eller tvekan ligger? Man vill förstå, men bör kanske acceptera att man inte kan. Ändå är det svårt att inte imponeras av Owens precision. Här finns inga förskönande bilder. Det är språkets egen chockgranat som kastas mot mig. Att detta samlade verk, publicerat efter hans död, gör bara allt mer tragiskt. Han hann aldrig bli en poet i traditionell mening, han blev ett dokument. Som kritiker är det svårt att värdera denna samling utan att det känns som att jag recenserar något avlägset. Poems är nog en av de mest nödvändiga diktsamlingar jag läst för att bredda mig i denna genre. Inte för att den talar till mig direkt, utan för att den väcker något jag behöver lyssna till, även från långt håll.

   Hjortronhyllan

   19 november 2025