Klart läsvärd

Det här är författarens egen beskrivning om hur hon kom att värvas till Bletchley Park, där hon hjälpte till att knäcka tyskarnas koder. Sarah hade som 17-åring skickats till Tyskland för att lära sig tyska. Hon tillhörde adeln, fick hemundervisning av guvernanter och mamman ansåg att språk och litteratur var viktigt för en ung kvinna. När det började bli oroligt i Europa åkte hon tillbaka till England. Hon presenterades vid hovet som 18-åring och använde sedan sin tid till att roa sig inom Londons societet. Så småningom kände hon att hon ville bidraga i kriget på något sätt och började arbeta på en fabrik, där hon borrade hål i plåtar, som skulle användas i flygplanstillverkningen. Tack vare sina tyskkunskaper värvades hon snart till Bletchley Park. Hon beskriver livet där. Långa arbetspass men också kamratskap och diverse hyss. I slutet av 1944 förflyttades hon till O.I.C. (Operational Intelligence Centre) i London, som stod i direkt kontakt med Bletchley Park. Hon arbetade där under resten av kriget. Något som förvånade mig var att folk i London fortsatte att gå ut och roa sig under Blitzen, väl medvetna om att de när som helst kunde utsättas för bombanfall. Ger en lite annorlunda bild av hur folk levde, jämfört med vad jag sett på journalfilmer. Boken är skriven på mycket vårdad engelska. Visst finns det en del ovanliga ord, men man förstår handlingen ändå.

Fox