Det må bli kallt ute, men fröken Bonklesford och baron Gregory är på väg att fatta eld. 

Rose Bonklesford, från föräldralös till guvernant, har en särskild hand med barn – vilket är tur, för hennes nya arbetsgivares gods är som en magnet för dem. Med uppdraget att ta hand om en handfull oregerliga skyddslingar kan Rose inte låta bli att förvandla den kaotiska herrgården till en hemlig fristad, och smugglar in varje vilsna barn som behöver tak över huvudet. Hennes enda problem är den distraherande stilige baron Gregory. 

Den stela, plikttrogna baronen är hennes arbetsgivare, en man vars liv är en värld ifrån hennes egen uppväxt som föräldralös. Att falla för honom är en dåraktig risk, särskilt som hon döljer hemligheter som skulle kunna förstöra allt för henne. Men en obestridlig eld tänds mellan dem, som hotar att bränna ner både klassgränser och anständighet.

Baron Gregory vet att antalet barn på hans gods verkar öka exponentiellt, men han kan inte sätta fingret på varför. Han är alldeles för upptagen med att hitta på ursäkter för att få träffa den fängslande fröken Bonklesford. 

Han plågas av sin familjs skandalösa förflutna och är fast besluten att inte upprepa sin avlidne brors misstag – vars första regel är att inte förföra personalen. Men den regeln blir omöjlig att följa i samma ögonblick som Rose Bonklesford anländer. En guvernant med tvivelaktigt rykte och ögon som ser rakt igenom hans försvar är hon allt han borde undvika. Ändå dras han till värmen och livet hon för med sig till detta kalla, gamla hus.

När vinterkylan tränger sig på, gör även hettan mellan dem det. Rose vet att en stulen kyss i en mörk korridor skulle kunna avslöja alla hennes hemligheter. Varje delad blick och förbjuden beröring är en farlig frestelse, som utlovar en passion som kan leda till antingen deras räddning eller deras undergång. Men när baronen drar henne närmare, börjar hon undra om det är mer skrämmande att förlora sin anställning än att förlora den ende man som får henne att känna sig verkligt hemma.

Det må bli kallt ute, men fröken Bonklesford och baron Gregory är på väg att fatta eld. 

Rose Bonklesford, från föräldralös till guvernant, har en särskild hand med barn – vilket är tur, för hennes nya arbetsgivares gods är som en magnet för dem. Med uppdraget att ta hand om en handfull oregerliga skyddslingar kan Rose inte låta bli att förvandla den kaotiska herrgården till en hemlig fristad, och smugglar in varje vilsna barn som behöver tak över huvudet. Hennes enda problem är den distraherande stilige baron Gregory. 

Den stela, plikttrogna baronen är hennes arbetsgivare, en man vars liv är en värld ifrån hennes egen uppväxt som föräldralös. Att falla för honom är en dåraktig risk, särskilt som hon döljer hemligheter som skulle kunna förstöra allt för henne. Men en obestridlig eld tänds mellan dem, som hotar att bränna ner både klassgränser och anständighet.

Baron Gregory vet att antalet barn på hans gods verkar öka exponentiellt, men han kan inte sätta fingret på varför. Han är alldeles för upptagen med att hitta på ursäkter för att få träffa den fängslande fröken Bonklesford. 

Han plågas av sin familjs skandalösa förflutna och är fast besluten att inte upprepa sin avlidne brors misstag – vars första regel är att inte förföra personalen. Men den regeln blir omöjlig att följa i samma ögonblick som Rose Bonklesford anländer. En guvernant med tvivelaktigt rykte och ögon som ser rakt igenom hans försvar är hon allt han borde undvika. Ändå dras han till värmen och livet hon för med sig till detta kalla, gamla hus.

När vinterkylan tränger sig på, gör även hettan mellan dem det. Rose vet att en stulen kyss i en mörk korridor skulle kunna avslöja alla hennes hemligheter. Varje delad blick och förbjuden beröring är en farlig frestelse, som utlovar en passion som kan leda till antingen deras räddning eller deras undergång. Men när baronen drar henne närmare, börjar hon undra om det är mer skrämmande att förlora sin anställning än att förlora den ende man som får henne att känna sig verkligt hemma.