Hon gick rakt in i hans storm utan att blinka. Då visste han att hon var hans.

I århundraden har Bayu drivit genom världen som Luftens Elemental — aldrig stannat tillräckligt länge på ett ställe för att bry sig om något. Han har haft älskare, makt, frihet. Allt utom mening. Han sa till sig själv att han inte behövde mer.

Sedan kände han henne.

Avani. Det ögonblick hon anländer till Kel stillnar vinden, luften håller andan — och Bayu vet. Den gnista han trodde var borta för alltid har återvänt. Hetsig, vacker och på ett förödande sätt svår att nå. Hon vet ännu inte vem hon är; inser inte att hon är den förlorade Elementalern, den hans bröder och han har väntat på i ett helt liv.

Kriget är på väg, och Mörkret jagar henne. Om de vill hålla henne trygg måste de hjälpa henne att väcka den uråldriga kraft som vilar begravd inom henne. Men det svåraste är inte att träna henne.

Det svåraste är att hålla avståndet. För en kyss, en beröring — och han kanske aldrig kan släppa henne.