Svindlarbaronen

Våren 1987 inkommer ett brev till Sveriges ambassad i London, och väcker genast personalens intresse och sympatier. I brevet beskriver ett äldre brittiskt par hur de lurats av en svensk baron, som lovat dem ett arbete som inte existerade i verkligheten. Brevet överlämnas till svensk polis, som åker för att intervjua paret i England.

Paret hade kommit i kontakt med baronen, som givit dem arbete på sitt slott i Portugal. De hade blivit lovade en hög lön och ett hem på slottet, och i förberedelse för flytten sålde de sitt hus och sina ägodelar. De fick även i uppdrag att åka runt i England för att införskaffa hästar och hundar till egendomen i Portugal. De betalade ur egen ficka, kompensationen skulle komma senare, lovade baronen.

Det visade sig snart att allt var en bluff, men paret led långt därefter av sviterna efter svindleriet. Frun gick in i en djup depression, maken kände sig tillintetgjord, och det nya arbete han tvingats ta började redan ge honom fysiska smärtor. För polisen visar det sig dock snabbt att detta inte är de enda som baronen lurat, snart inkommer fler anmälningar från utlandet. Flera personer har på de mest fantasifulla sätt blivit lurade på allt de har, inklusive sin stolhet, av den mystiska baronen. Polisen lägger all kraft på utredningen, för att hitta den påstådda adelsmannen innan han hinner förgöra fler offer.

Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.

I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.