Det är juldagens morgon 1943 och en skara ingermanländska flyktingar stiger i land i Hangö. I Sovjetunionen började deras flykt, de har färdats över havet från Estland och vet ingenting om vad som väntar på den okända stranden. Det är ont om mat och kläder i krigets Finland, men värst är känslan av utanförskap och att inte bli förstådd. Långsamt börjar en ny vardag växa fram för Annoschka och tryggheten som länge saknats börjar återvända. Men ovissheten om framtiden finns kvar, och ännu ett uppbrott väntar Annoschka och de andra.

Ania Monahof, föddes 1929 i Leningrad i Sovjetunionen och är en svensk författare. I hennes släkt finns ryskt, ingermanländskt, finlandssvenskt och judiskt påbrå. I ungdomen tvingades hon fly det forna Sovjet och kom till Sverige 1945. Denna tid i skuggan av andra världskriget skildras i den självbiografiska trilogin där Mot stjärnan är den sista delen. För debutboken Genom Graniten (1987) tilldelades hon Samfundet De Nios litteraturpris.

Det är juldagens morgon 1943 och en skara ingermanländska flyktingar stiger i land i Hangö. I Sovjetunionen började deras flykt, de har färdats över havet från Estland och vet ingenting om vad som väntar på den okända stranden. Det är ont om mat och kläder i krigets Finland, men värst är känslan av utanförskap och att inte bli förstådd. Långsamt börjar en ny vardag växa fram för Annoschka och tryggheten som länge saknats börjar återvända. Men ovissheten om framtiden finns kvar, och ännu ett uppbrott väntar Annoschka och de andra.

Ania Monahof, föddes 1929 i Leningrad i Sovjetunionen och är en svensk författare. I hennes släkt finns ryskt, ingermanländskt, finlandssvenskt och judiskt påbrå. I ungdomen tvingades hon fly det forna Sovjet och kom till Sverige 1945. Denna tid i skuggan av andra världskriget skildras i den självbiografiska trilogin där Mot stjärnan är den sista delen. För debutboken Genom Graniten (1987) tilldelades hon Samfundet De Nios litteraturpris.