Årstafrun sitter ensam på sin herrgård och tänker tillbaka på sitt liv. Både hennes man och son har gått ur tiden och hon är helt ensam med sina grubblerier på den stora gården. Det enda sällskap hon har är sin egen dagbok. Genom den drömmer hon sig bort. Och plötsligt är det som om varken tid eller rum sätter några gränser ...
